Aftonbladet – 4 januari 1865, sida 2

den svarta nattgästen, eå att han ej fick taga något oråd för. Då ban trefvat sig fram mellan ett par kisior, som hörde till houom och tjenstepigan Abla, och mellan hvilka ynglingen låg, stack han ned hufvudet för att se om den stackarn sof. Ett par kolsvarta, halflykta ögon glimmade upp emot honom och en hetsig röst sade: eHvad snokar du efter? tInte annat än att se efter hur vulet du hade det, sude Erik beskedligt. Det är så gudt en låter mig vara i fred här — det tänker jag. Erik tänkte visst detsamma, ty sedan han förvissat sig, att allt löst var på sitt ställe, gick han ned för den bräckliga trappstegen från vindsloftet ech mötte just i förstugan ett par karlar, som kommo ledande hem med husbonden. FEMTE KAPITLET. Margreta i Prestsäter hade en gång i sitt femtonde år varit på en midsommars-vaka, der hon för andra eller tredje gången såg den vackre Herlog i Grandaln; och från den gqvällen hade ingen annan makt öfver hennes beslut — och hennes beslut var det, att hon och Herlog skulle bli ett par med tiden. Om det äfven var hans, tänkte just hvarken hon eller någon annan på; och ieke behöfdes det heller, ty hvem ville icke ha bygdens yppersta och rikaste dotter, endast hon sjelf ville. Men den, hvars beslut betydde mer än de begges tillsammans, det var riksdagsman i Prestsäters, och att han till slut gaf med sig kunde ingen utlägga på annat sätt, än att han ville visa folk, det han var rik mog att göra hvad ingen annan plägade göra. e blefvo gifta; och ett vackrare par och ett finare hondehus såg man iske närvägs.