för med mer fria krafter än när han skall låts ha en husbond öfver sig. Saken är blott att du i en god stund kunde komma rätt till tals med honom.? Far vill att han skall ge sig med de Assiås-gossarne till Norge på arbete, jag vet det?, sade hon. ?Det gir väl an för en frisk och färdig ungdom, som ingen har, som hör sig till. Men hvem vet hvad jag vann på om Herlog tick ta sig ut på tri hand? Ingen vet elutet på det. Han har ett så sorgmodigt sinnelag, stackars Herlog! Och fast han inte är stort för mig att stödja mig till, så vet jag ändå att han stör sig vid mig, och om han inte har mig kär så som han har gossen eller så som jag väl ser att folk tycker han är skyldig till, när han fått en så rik svärfar, så hundfilar han mig heller aldrig, utan är stillsam och trogen — ja, trogen som gull, det vet jag. Aldrig är det något slarf med honom såsom med de hultarne och andra när de fara fram i fyllan och villan.? Ja, tacka Gud honom för det?, sade riksdagsman. Så litet skulle inte mor din salig i åminnelse, ha tackat mig för. 1 allt fall lefver inte gift folk bara på troheten, om den ock visar att karlen är karl att stå vid sig i något, gom ban satt sig före. Nej, Margreta! bort må han! Du må ta:a med honom, och jag skall sörja för utgängen.? I detsamma kom Erik tillbata och nu blef det sllmänt tal om tinget och det herrans vädret och den väderlek, som varit vid förra höste-tinget m. m., tills fadern till sist sade: Nå, dotter! Hvar är dotterson i qväll?? PÄr du vaken Carl-Johen?? sade Margreta. Täeket borta i stolpsängen rörde sig, två