Aftonbladet – 4 januari 1865, sida 2

hustrun. Långa tider sträfvar han riktig både styft och strängt, fast när han ser atl det ingen framfart har och folk aldrig vill E rätt åt hans arbete eller hvad han vill pjuda sig för mer, så kommer det sådans leda ryck på honom. Det har visst all varit svårt och smått en tid på allt sätt, och jag tycker nog det är så ledt — Gud vet det bäst — att jemnt behöfva ligga på far; — men så tänker jag, att när vi nu fått den qvarnen i gång...7 Som stått nu sen i höst ett års-årX, inföll han. ?Nej, bättre skall vi se oss efter. Jag har tänkt på något annat nu, jag! ?De ha inte kunnat mala på andra håll heller så länge intet qvarnvatten fanns?, sva rade hon. Käre far! detär nog så, att de allihop vill göra sig vigtiga med att rida upp, på Herlog.? on tog åt ögonin, men sväljde och till. lade hastigt: Jag må nu ta fri Erik ändå. för han har då gjort mer än oskyld menni ska kunnat göra tör att nätta på allt. ?Ja, och ändå har han inte till tredjedelen en gäng fått ut sin års-lön för fjoläret?, sade fadern. Ja, han är en karla-karl, Erik! Men den skulden skall då inte länge lå stå. för står det i min makt så vill jag välinte att egna tjenare skall bli bedragna. Men hör nu hvad jag tänkt.? ?Ja, far! ? Du skall tala med honom, jag menar karln din, så som du kanske inte gjort än. då. — Du skall visa honom påatt han är en menniska, som är falltärdig, men rom visst inte ännu gått ner sig, om det oekså ser ut som om jorden ville sjunka under fötterna på honom. Du skall tro att det är ett godt ord sagdt i tid; och sen skall vi få honom ut på arbete en tid, men inte här hemma vid. Styret här hemmej står Erik