stod osäker midt på golfvet och sade i en undergifven, mildt klagande ton: Jaså, hon är nu uteigen.... Och gossen stackare, han går här ensam i skogen och larfvar och har ingen själ, stom ser efter sig om inte far hans kommer. Ja, ingen må begära att du, Erik, skall vara barnpiga, tillade han mildt ursäktande. Du wå nu gerna gå ut, du. Jag blir härr med gossen, Jag an satte sig derefter försigtigt ned och såg mera svag och hjelplös wt än barnet, som han tog till sig och som han jemt trodde skulle förgås i denna bestäud ga verksamhet, i hvilken Herlog sjeli så oita tyckte sig halft förgången. Eiter en halftimma Dlef tiden dock lång och han började tänka på att ta sin son med och gå upp till de traktersamma, panacedrickande gubbarne på Höfdingen, då den tanken föll honom in, att det kanske vore så godt att lägga gossen istället. Sedan detta var gjordt och elden släckt tog han mössan och trefvade åt dörren. Der mötte honom matmodren. Gud, han vare tack att du var hemma! sade hon raskt. Jag sprang inte folkeligt efter dig, tills Erik kom och sa att du var vinne. Hvar är Carl-Johan?? Modren bör väl bäst vet: hvar barnet är, svarade fadren högtidligt. cv Åh, jag har hjelplöst folk att se efter, både ute och innet, svarade matmodren. Gå du och lägg dig Herlog, det gör du bäst i, och lita på att jag allt sköter det som kommer på mitt.? 4Så går du väl ut igen, sade han. Ja, ir Herren han hålle sin hand öfver gossen! ig kan du slippa att fråga efter, det vet dv? ..tJag vill inte veta af det, Herlog! sade