ryckte på sig, som om det var något han blott väntade på tillfälle att skaka af sig. 4Så, får jog gånu då?4 frågade har, vänd till matmodern.: Han vågade icketa henne i hand till tack. såsom brukligt var för bättre folk, som kommit der in och fått till bästa. Men hon sjelf gaf honom vackert handen och sade: Ja gå — och Gud vare med dig, stackare! Han såg på henne, gick vch svingade j mössan i dörren. j (Forts. följer.)