skulle föra till munnen, och svarace: Jo, dä! Margreta log ett litet hånligt leende. Den fjellstrykarn skulle visst veta hvad slikt var.? Gossen fortsatie att äta, utan att en rörelse af harm visade sig i hans ansigte. Men det kunde godt synas att han förstått hvad hon sagt. Och efter den betan spände han än styfvare ögat i matmodern mellan hvar sked han förde till munnen. Margreta märkte det äfven och tänkte i en hastig vändning: Det är synd till gossunge att vera vacker ändå!4-— Huru gammal kan du vara du, valp? sade hon. Sjutton år och på det adertonde. — Huru gammal är hon, matmodren? Rör det dig?X frågade hon skrattande. Hvad heter du för godt sen.4 Cornelius Gunerus Friberg. Hör du nu, du Gunerus, sade Margreta helt allvarsamt, nu må du besinna, att när folk är så goa emot dig som lagman och fler, som kunde i stället lönt dig med styggt. så må du bli en sådan karl, att både Gud och de, som velat diz väl, ha tack derför. Du skall nu arbeta dig fram i; verlden, ärligt som vi göra alla, och aldrig mångla eller stryka omkring när du har lärt dig att arbeta. I Det är rätt?, sade fadern, SOch du skall aldrig ränna din väg, ärskönt frestaren faller öfver dig, sade Erik, som kommit in och erinrade sig att han hört deruppe på tinget omtalas den svarta ungdomens försök att med ett par krokar och kedjor rymma ur här. dehäktet. Nej, nu skall du bli trovärdig och bli när mig på loftet nu.? Guneros Friberg såg med tydligt förakt åt den hedergmannen, som sist talade, och