män och 43 qvinnor 0. 8. Vv. UTRIHEN, FINLAND. Under den 14 December har följande förordning blifvit utfärdad: Till underlättande af kontrollen öfver oloflig införsel till landet af arrack, rom och konjak, hafve Wi. på derom gjord underdånig framställning, funnit godt, med ändring af 514 i nådiga förordningen till förekommande af lurendrejeri och tullförsnillning, daterad den 28 Maj 1839, och 89 i nådiga seglationsordningen af samma lag, i nåder förordna, att det tillsvidare skall vara enhvar förbjudet att, utan tullkammare förpassning, uti skärgård och på landet inom fem mil från kusten ell.r riksgränsen mot Sverge, verkställa transport eller i landsort inom sådant område hålla upplag af arrack, rom och konjak atöfver tio kannor af hvarje slag, vid äfventyr, om deraf under forsling eller på upplag öfverkommes större belopp, att varan jemte käril och vid forsling begagnade dragare och redskap äro förverkade samt varuegaren derjemte förfallen till ansvar för lurendrejeri. Det alle. som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors Dagblud meddelar följande rättegångsmål rörande de ryska sedlarnes gångbarhet : Sedan föreningsbankens filialkontor i Wiborg, enligt erhållen föreskrift ifrån centralkontoret i Helsingfors vägrat alt i liqvid för till betalning förfallna vexlar af några dervarande handelshus emottaga erbjuden betalning i ryskt sedelmynt, har föreningsbanken låtit till rådhusrätten instämma tvenne handelsfirmor och sökt förpligta dem att inbetala de förfallna vexlarnes belopp i finska mark. Rådhusrätten har dock medelet den 17 dennes afkunnad dom förklarat: att emedan ryska stateverkets kreditsedlar på grund al Håns Kejserliga Majestäts Nådiga Manifest den 9 och kungörelse den 21April 1840 bort i Finland gälla utan agio och utgöra lagligt betalningsmedel, och szgde kreditsedlar alltsedan nämnde tid äfven ansetts och emottagits såsom slikt betalningsmedel, ieke blott i den enskilda rörelsen och finska bankens affärer, utan ock i kronans uppbörd, samt berörde kreditsedlars genskap aflagligt betalningsmedel härintill! icke blifvit lagligen förändrad, ty ansåg rådhusrätten föreningsbanken så mycket mindre hafva egt rättighet atv vägra emoltagning ef den i ryskt sedelmynt erbjudna betalningen för de ifrågakomne vexlarne, som den af föreningsbanken äskade betalningen i finska merk och penni silfver, ej för tilltället kunde åstadkommas, enär sådant mynt härintill ännu icke utgifvits af öfverheten; i följd hvaraf rådhusrätten, med förkastande af föreningsbankens påståenden, ålagtföreningsbanken att, emot erhållande af redan erbjuden betalning i ryska statsverkets kreditsedlar, beräknade efter fyra mark för en rubel, eller annat gångbart penningsiag, till vederbörande återställa de ilrågakomne vexelbrefven.? Den komitt, som på finska litteratursällekapets vägnar baft att granska dr OCanneling öfversättning till finska språket af 1734 års lag, bar sednaste lördag slutat sin verksamhet. Mer än hälften ef arbetet är redan tryckt och torde utkomma om en månad. Kommerserådet J. Bruun i Fredrikshamn har den 13 dennes till rådhusrätten i nämnde stad inlemnat sin cessionsansökan. Den uppgifna staten skall, enligt W. T., upplaga cirka 600,000 finska mark passiva och 700,000 dito aktiva. TYSKLAND. Spänningen mellan preussiska. och österrikiska kabinetten synes på sista tiden ha antagit en något skarpare karakter. Den omständigheten att kejsaren af Österrike icke velat emottaga den Scheel-Plessenska edressen — förutsatt att underrättelsen är sann — tyder på en principiel motsats i båda kabinettens åsigter, som det icke blir lätt att utjemna. Måhända har Slesw. Holst. Zeit.? likvä rätt uti att baron Lederers återkallande från sin post i Flensborg och friherre von Halbhubers utnömning till civilkommissarie i hertigdömena bebådar et mera energiskt uppträdande från Österrikes sida. Wienbladet Botschafter? af den 26 Dee. innehåller en längre artikel om civilkommissariernas uppgift, hvaruti friherre von Halbhubers afresa från Wien beledsagas med en önskan, att han. om möjligt, må söka komma öfverens med sin preussiska kollega, men dock endas inom bestämda gränesr, dem sjelfva situa I tionen föreskrifver. För det första skulle civilkommissarierna undvika allt som stri der mot ett fredligt regemente; regeringen tår icke lemnas i händerna på militärkommandot (såsom då postoch telegrafstyrel sen i hertigdömena uppdrogs åt preussiska militärembetsmän), utan förvaltningen må. ste vara blott provisorisk, för att så snari som möjligt lemna plats för ett monarkisk: