Aftonbladet – 2 januari 1865, sida 2

SNR ERS stRe terra RRterTtRRTRAG tJa, han menade som sagdt att han hette Friberg, denne; och en gossunge var han, änskönt jag inte kände honom, för jag var borta när han var i bygden sist, svarade drängen inne i byttan. Men det är litet att sätta sig till. Nu kallar de sig då Fribergar eller Rosar allt hvad skojare heter, för namnet, som är så väl rikomideradt kantänka. Matmodren arbetade flinkt och flitigt en stund, drängen talade ej oftare än han blef tilltalad, och allt var tystnad och verksamhet, tills slutligen Margreta vände sig hastigt på stolen och sade: Hultegossarne, sa du?... Då skall en få se att det är så, att de tagit Herlog med sig uppåt Höfdingen och så blir det en lefnad veckan igenom. — Välsignade Erik,-se till gossungen der! Jag har suttit så dyr still i qväll, att jag mest fått ondt mellan axlarne. Nu må jag ut och låta blåsa på mig en handvänning. Men kära matmora! Jag kan nog få in husbond. I detta vädret?...5 . sTig, Erik! Du vet jag har så liten ro alltsedan Magnus i Aspås gick ned sig i Prestsäterselfven af det otyget. Hon slängde på sig och var snart utom dörren uppåt vägen till Höfdingen. Eri kunde efter ett par ögonblick ej hindra sig att titta ut efter henne och då han såg, att en flock af karlar kom på vägen ner ifrån hendelsmans, måtte han på afstånd följa henne en liten bit, tills han sett att hon kom väl förbi dem. . Det var ej fem minuter Erik varit ute. Då han kom in igen sted en man istugarg Det var en hög man, med ett blidt, ännu vaekert ansigte, långt, ljuslockigt hår och sorgmodiga ögon. Det var husbonden. Han