Aftonbladet – 2 januari 1865, sida 2

ljus från storstugan. Folket hade slutat tröskningen på logen, som hela dagen hörts med täta slag, och hade nu i skymningen lof att gå upp till öfregården. Derinne i den stora, fyrkantiga stugan, prydd med blänkande koppar och kokkärl i långa rader kring väggarne, satt en ung qvinna, smärt och väiväxt, med hemgjorda, tätt åtsittande kläder och håret uppstruket under ett pannkläde, sysselsatt att häckla lin. Ett litet stycke ifrån henne satt en tre, fyra års gosse, helt grå och öfversållad af skäfvor. Den unga, vackra qvinnan reste sig upp med hastig fart, då en stark, bredaxlad man med lugnt och pålitligt utseende in trädde med ett vedfång på armen. Har du varit uppe och hört på tinget, du med, eller hvar har du hållit till? sade I hon och slog skäfvorna friu förklädet så latt det yrade omkring henne. Det är för dåligt att ingen karl är vid huset en så lan qväll. Har du sett till husbond?4 Åh n j! svarade den tilltalade, kastade ned veden för spiseln och började derefter välvilligt att blåsa upp eld för matmodern. under det han med en viss from otålighe svor öfver de råa vedpinnarne. Eldslågan belyste snart klart och lustig rummet. Det hade sett kallt, grått oc! otrefligt ut i skymningen, men nu synte det, att det var en snygg och vacker ar betsverkstad, med rödbruna skåp med egar nes namn i svart och blått, målade roso i taket, ett sängställ med fyra stolpar och ett hvitskuradt matbord under främsta fön stret. Och en arbetsverkstad var det, son försleg. Det var en flink och färdig mat mor, den unga Margreta i Prestsäter, mer om hen fordrade ef sin nästa mycket, for ldrade ham dock aldrig nera än af sig wjelf