Aftonbladet – 31 december 1864, sida 2

Stockholm den 31 December 18614. L. J. Hierta. LL — Uti den härstädes utgifna Börstidningen för den 27 December förekommer med anledning af den oro, som naturligtvis uppkommit genom hr Johan Holms betalningsinställelse följande: Vi taga oss derföre friheten att allvarligen uppmana allmänheten, atthvarken genom stormlöpnan; på kassorna, eller genom onödigt qvarhållande af sina icke behöfliga penningar, öka den nu inträdda förlägenheten, samt, framför allt, att icke sätta för mycken tro till de uppgifter, som, mer eller mindre oriktiga, om denna sak förekomma i en del af hufvudstadens tidningar. Bland de många kassor, hvilka vi med full trygghet kunna rekommendera till hrr penningeinsättare, nämna vi i främsta rummet Stockholms Enskilda Bank, hrr Guilletmot Weylandt samt Jernkontoret?. Vi hoppas att styrelsen öfver Stockholms Enskilda Bank må kunna bära sin lycka, att hafva blifvit tagen till nåder af den inflytelserika Börs och Handelstidningen. Helt annorlunda ljöd ppan den 8 November, då det talades om det ranka fartyget. Vi (Börstidningen) ha länge varit af den åsigten, att Iuskilda banken spelat ett mycket högt spel, och derh eder öfvermodet om det icke i tid stäfjes? m. m. Hela Stockholm visste att detta anlopp, var en futtig partimanöver) och ingen fästade sig dervid, fasthellre som i den af Börstidningen uppställda sifferbevisningen insmög sig ett litet artigt misstag stort 3,859,000 rdr. Vi ansågo derföre alldeles ölverflödigt att åstadkomma någon vederläggning af dessa utgjutelser, men Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, ingick uti en detaljerad vederläggning, som ledde till det resultat, att hvarken London Westminster Bank i London eller Göteborgs Enskilda Bank i Göteborg, kunde förete mera tillfredsställande siffror, än just dem hvilka Börstidningen så skarpt klandrat. En hvar, förtrolig med dessa saker, har sig nogsamt bekant, att London Westminster Bank och Göteborgs Enskilda Bank äro företrädesvis kända för stor försigtighet. Handelstidningen slutar tillrättavisningen med följande ord: ?Det synes tillhöra en Börsoch Han?delstidning att motverka ett sådant oförstånd, genom att visa sakernai deras rätta dager, men icke att gifva okunnigheten och skuggrädslan ay näring, genom att väcka misstroende till en bank, hvars s0liditet är öfver allt tvifvel?. När detta inträffat för endast sex veckor sedan, så kunna vi omöjligen förstå, hvad som nu föranledt att Börstidningen förklarar sig med full trygghet kunna rekommendera till hrr penningeinsättare Stockkolme Enskilda Bank, hrr Guilletmot Weylandt samt Jernkontoret?. Måhända anses Stockholms Enskilda Benk och Jernkontoret eudast lämpliga såsom accessoarer uti den tafla, der hrr Guilletmot Weylandt utgör midtelpartiet? Börstidningen synes här vara på väg att gifva sig in på ett område, som är ganska betänkligt. Diskuterandet i det offentliga af privatpersoners soliditet, tidningsrekommendationer för enskilda affärsmän och omdömen om det förtroende de förtjena, äro någonting alldeles splitternytt hos oss och förekommer, skulle vi tro, också knappast på andra ställen. I sitt välmenta nit har örstidningen påtagligen icke gjort sig reda för betydelsen af detta sitt förfarande. Då man företager sig att specielt till allmänhetens förtroende och tillit rekommendera en enskild firma, afkunnar man dervid indirekt domen öfver alla öfriga, som med densamma kunna sättas i jemnbredd. Det speciella rekommenderandet af ett hus innefattar onekligen en tydlig varnin till allmänbeten att taga sig till vara för deras medbröder, som arbeta i samma affärsgren. Och huru skall en tidning, som sålunda gått i proprieborgen för ett enskildt hus, bete sig om anledning någon gång skulle förekomma att klienten — eller patronen om man så behagar -— icke längre anses förtjena det förtroende till hvilket han blifvit rekommenderad. Det vore vål den förut rekommenderande tidningens skyldighet att då också varna allmänheten. Tilltror sig Börstidningen att göra äfven det? Om Börstidningens redaktion vårdat sig om, eller förstått, att tänka sig för, skulle just den Holmska katastrofen, som var dess utgångspunkt, ha bort gifva den en helsosam varhing med afseende på den nya bana, som den stod i begrepp att Beltäda. Det är icke många år sedan firman Johan Holm icke blott åtnjöt — såsom den gjorde intill de sista veckorna — utan också verkligen förtjenade ett obegränsadt förtroende. Hr Holm opererade på basis af en solid förmögenhet, som han ännu icke blottställt genom vågsamma spekulationer, och han egde till sitt förfogande -resurser, större måhända än någon annan enskild affärsman här i landet före honom. En dåtida Börstidning, som velat utpeka åt allmänheten ett solidt hus, hade alltså kunnat med lika stort skäl rekommendera huset Holm, som en nutida kan rekommendera något annat hus. Vi veta emellertid nu huru förhållandena sedan dess förändrat sig, och vi befara, att äfven i fall en rekommenderande tidning haft aning derom förr än en katastrof inträffat, det likväl blifvit ganska brydsamt att söka återtaga den en gång gifna rekommendationen och ersätta den med en varning: Den logiska slutföljden häraf blir utan tvifvel, att den offentliga pressen gör klokast i att låta det enskilda aflärslifvet vara ett fridlyst område, på hvilket man icke bör inlåta sig för att rekommendera. då man icke kan göra