Aftonbladet – 30 december 1864, sida 3

mare än i träsnitt, utan särskild öfning i xylografien; men af den i den sistnämnda konstgrenen öfvade med samma fullkomli; het som de mest fulländade träsnitt. Efter en skriftlig uppsats af mll Wernqvist, jemte tskilliga utländska uppgifter i tekniska tidskrifter, äro vi i tillfälle att här meddela I närmare underrättelser om kemitypien, hvilken för ritare i allmänhet torde finnas intressant, emedan de med denna konsts tillhjelp kunna sjelfva mångfaldiga sina arbeten genom boktryckspressen. För ändamålet torde likväl vara nödigt att äfven tilllägga några upplysningar om den vanliga etsningskonsten, hvilken anlitas vid kemitypien. Fill kemitypi begagnas finpolerade zinkplåtar, omkring tre gånger så Hacka som de upphöjningar, hvilka skola bilda den till aftryck bestämda teckningen. De måste vara fullkomligt plana, hvilket bäst pröfvas genom den polerade ytans insvärtning och aftryckning i boktryckspress; de böra härvid lemna ett öfverallt jemnsvart aftryck, utan några hvita fläckar eller prickar. Efter detta prof rentvättas de med terpentinolja och kunna sedan användas. Den polerade zinkytan öfserdrages till en början med etsgrund. För detta ämnes beredning finnas många föreskrifter; en genom erfarenheten bepröfvad sammansättning består af vax, asfalt och mastix, lika vigter af hvardera. Vaxet och mastixen smältas tillsammans, och i den smälta blandningen inröres asfalten, fint pulveriserad, tills hela massan flyter jemn, liksirap och utan några lösa korn. Den ingjutes då i en tumstjock cylinder af sammanrulladt paper och lemnas att stelna deri. Papperet orttages sedan, och den af etsgrund bestående cylinderns ena ända omknytes med en rund lapp af tjockt siden (t. ex. gros de Naples), hvilket fastlindas säkert med stark tråd. På en annan dylik Japp lägges ett lag kardad bomull, som inknytes i lappen, så att denne bildar en spänstig boll. För den sålunda beredda etsgrundens anbringande på plåten, måste denne upphettas öfver en spritlampa, så starkt, att etsgrunden kan af plåtens hetta bringas i smältning. På en kopparplåt sker upphettningen utan svårighet medan plåten fasthälles vid två motsatta hörn medelst ett par til handtag tjenande små filklåfvar; men ville man på detta sätt upphetta en zinkplåt, så skulle den mjukna af hettan och förlora sin plana beskaffenhet samt följaktligen blifva obrukbar för det här i fråga varande ändamålet. Detta äfventyr kan undvikas, derifenom att zinkplåten lägges på en fullkomigt plan jernplåt, med den polerade sidan uppåt, och fästes dervid medelst ett par trätvingar, hvardera sammansatt af två tumstjocka slåar, som liggas öfver zinkplåtens ändar och skjuta tillräckligt långt öfver begge plåtarnes långsidor, så att de kunna begagnas som handtag; de utskjutande släändarne förenas med träskrufvar, som åtdragas tillräckligt för att af plåtarne och tvingarne bilda ett fast sammanhängande helt. Plåtarne upphettas nu, så att när man med den sidenbeklädda etsgrundscylindern trycker på den polerade zinkytan, en del af etsgrunden smälter och genom sidentyget uttränger på plåten; man förer då cylindern omkring på plåten, alldeles som en tuschstång på en pallet, och utbreder sålunda etsgrunden, tills plåten blir öfverdragen likasom med en tunn bronsfärgad fernissa, hvilken man jemnar ytterligare med tillhjelp af den ofvannämnda sidenbollen. Hettan får likväl ej vara så stark att blåsor uppkomma på ytan. När etsgrunden är pålagd, måste den svärtas. Detta sker medelst en liten vaxfackla, sammansatt af sju femtumslånga vaxstapelsbjtar, inträngda genom ett rundt hål i ett stycke tjoekt kortpapp, under hvilket facklan hålles; man vänder plåten om och rökar etsarunden med vaxflamman, som hastigt föres omkring under plåten, tills etsgrunden liknar en svart och glänsande lackering. Hela denna operation måste ske i ett dammfritt rum, och plåten lemnas sedan att svalna under en uppnedvänd och fullkomligt dammfri låda på ett dammfritt bord. Dammfjun fästa sig annars i etsgrunden, till stort hinder för den följande ritsningen eller raderingen.? Raderingen sker med en etsnål af stål; mau kan dertill begagna en styf engelsk synål, inskjuten i ett pennskaft. Man ritar dermed alldeles som med en blyertspenna, så att zinkytan blottas, och ritningen visar sig glänsande hvit på den svarta etsgrunden. Man måste likväl vara en säkert tecknande konstnär, om man på detta sätt vill rita omedelbart på plåten och utan något föregående utkast. Erfordras en föregående ritning, t. ex. för en karta, så måste denna genom kalkering kopieras på plåten. Detta kan ske på flera sätt; ett ganska beqvämt och säkert är det följande: Man utspänner öfver ritningen ett kalkerpapper, och kopierar ritningen på detta med ritpenna, dragstift o. s. v., och en färg, bestående af fin rödkrita, som rifves likt tusch med vatten, men i hvilket man upplöst litet hvitt socker, så att det haren svagt söt smak. När kopian torkat fullkomligt, lägges den med den ritade sidan på etsgrunden och får på baksidan ett öfverlag af fint och torrt fyrdubbelt läskpaphan samt derofvanpå ett dylikt lager af uktadt papper; hvarefter plåt och papper skyndsamt bringas mellan en kopiepress, som åtdrages starkt och lemnas orörd öfver natten. Följande morgon upptages plåten och befrias hastigt, men varsamt, ifrån em betäckning, då ritningen befinnes i skarpa och tydliga drag öfverförd på plåten, samt afvig, eller just så som den bör vara, för alt I tryck återgifva originalet i riktig ställning. Efter raderingen öfvergjutes plåten med en mättad lösning af zink i saltsyra, som noggrannt inpenslas i ritserna, hvarefter plåten åter upphettas ungefär till kokpunkten öfver en spritlampa och öfvergjutes tunnt med en lättsmält metallblandning, sammansatt af 2 vigter tenn, 2 bly och 5 vismut; plåten får derigenom utseende af att vara förtennad. Förtenningen afskrapas sedan tills zinkytan blir ren och ritningen visar sio dernå med en annan färg