Aftonbladet – 30 december 1864, sida 2

hade han tillslutit ögonen för att sofva, förrän mäster Jakel kommer med Toby. Han störtade un fram till Toby för att hemta tröst och råd, men i detsamma fick han sigte på kragen och stannade förbluffad midt på gatan. Tältet slogs upp, Toby drog sig tillbaka bakom förhänget, åskådarne ställde sig på sin plats, trumman och piporna började. Min bondbund förblef orörlig och stirrade oafvändt på dessa löjliga ting, tilldess Toby öppnade dramat genom att träda fram på sitt bräde, hvarefter mäster Jakel kom och stack en tobakspipa i Tobys mun. Vid denna syn kastade bondhunden hufvudet tillbaka, uppgaf ett förfärligt tjut och flydde rätt vester ut. Vi tala nu om folk, som hålla hundar; vi kunna lika gerna tala om hundar som hålla folk. Jag känner en bulldogg, som håller en karl i Hammersmith. Han håller honom i ett hus och låter honom gå till värdshuset och vänta på honom, 1vingar honom att stiga upp på hörnstenar för att se efter honom och hvissli på honom, nödgar honom ätt försumma sitt arbete och håller honom öfverhufvud taget ganska strängt. En gång kände jag en liten vacker tax, som höll en herre — och det till på köpet en herre som fått sin uppfostran i Oxford. — Hunden höll herrn endast till sitt eget förherrligande, och herrn talade aldrig om annat än hunden. Detta var emellertid icke i något misstänkt qvarter och är följaktigen en afvikelse från ämfet. I misstänkta qvarter finnes en mängd hundar, som håla pojkar. Jag kommer just nu att tänka på en hund i Somerstown, com håller tre Pojkar. Han låtsar som om han kunde fånga sparfvar och gräfva up jordråttor (han kan ingendera delen), och an far pojkarne med sig under törevändning att de skola gå på jagt på alla möjliga fält i förstäderna. Han har likaledes fått dem att tro, att han eger någon hemlighetsfull insigt i fiskerikonsten, och de anse sig högst illa utrustade för ett fi