Aftonbladet – 30 december 1864, sida 1

ing. Min plan lyckades som Ah, ag märker att jag är född till diplomat! att ledsamt misstag af gubben far min, att vöra mig till knekt i stället. Jag borde gått n i kabinettet.? Det torde kanske ändå blifvit svårare tt fånga en kullerstol derstädes, än det var. utt taga Edvard till fånga i mitt kabinett, Svårt för mig... Bah! en annan Metternieh har genom mig måhända. gått förlorad för odödligheten.? En annan Casar kanske? Jag mins bröderna talte om att han brukade skryta med sig sjelf och sina bedrifter.? Man gör sig rättvisa, min lilla gummal Inte ondt i det. Dn ser nu att det är aldrig värdt till att söka föra mig bakom ljuset. Majoren — Jag ber dig: nåd för majoren i dag... Se, så lyckliga de se ut, barnen der! Jag bar inte hjerta att störa dem.? ?Nej, jag mins nog i fordna tider hur förgrymmad du blef mot mig när jag hade lust ati göra slut på älskogsqvittret. Men jag är densamma i går som 1 dag; mitt hjerta är härdadt mot denna bransch af den mevskliga svagheten. Mitt herrskap!? — fortfor Helge muntert, i det hen närmade sig det nnga paret — det tycks som ni nu kommit på temligen god fot med hvarandra? Derföre her ni, näst en nådig Försyn, att tacka undertecknad som varit er deus ex machina — märkvärdigt hvad latin biter in! Det är just som patchouli, omöjligt att få bort. Nå, jag kan också skryta med att som liten pojke var jag en riktigt inpiskad latinare. Mina barn!? (Helge höjde handen med en stor gest) Mina barn, blilfven lyckliga! Växen till och föröken eder — i visdom, naturligtvis! Inte menade jag någonting annat, så ni behöfva inte vända bort hufvudet, mipa damer... Jag har slutat: dixi el salvavi! Mottag min välsignelse! ?Och glöm aldrig?, tillade Ida, i det hon hjertligt tryckte de båda älskandes händer; glöm aldrig att Skenet bedrager ! SLUT.