Aftonbladet – 30 december 1864, sida 1

?Du fruktade väl att jag tillfångatagit den appre majoren?? yttrade Helge till sin hustru. Trösfa dig, min skatt, nästa gång commer turen. till honom... Det blir en olodig lek. Tag dig i akt, qvinna! Lek nte med elden.? ?Låt bli att reta mig för majoren, min vunstig berre! Vi ha sett en gång förr, att af skämt kan bli allvar. Säg hellre huru du lyckades att praktisera Edvard dit in i kabinettet ? ?Helt enkelt på sätt som följer. Så fort du farit, red jag ut att, efter förut träffadt kftal, möta Edvard. Jag föregaf mig ha en ingelägen affär, hvarom jag önskade att samtala med honom, och när han på sednare tider börjat dela mina åsigter i afseende på qvintolk, om hvilka man kan yttra ungefär samma omdöme som Napoleon om polackarne — att man med dem endast kan organisera oordnirgar — så tillade jog, att vi kunde vara säkra på att få ha huslred, emedan du vore borla hos din mor för hela dagen. Du blir väl inte stött, min engel? Uppriktighet bör råda framför allt makar emellan. Som sagdt, det argumentet tog skruf; han följde mig hem.? ?En sådan artig man jag har — jag sitter slagen, förstummad af häpnad.? — Ida skrattade. En sådan liten söt, from hustru jag har, som ger sin man näsknäppar efter några månaders äktenskap. Fortfar på detsättet, så får jag väl inom årets slut dansa i takt efter eldgaffeln. O, ni qvinnor! huggormars af— Tyst nu bara, det der får jag höra sedan! Hur gick det med Edvard? ?Jo, återkommen hem, ställde jag Petter son på vakt vid porten, med tillsägelse att. så fort ni syntes, underrätta mig derom Det skedde. Då jag hörde din röst, gick jag ut, låste försigtigtvis igen dörren och stoppade nyckeln i min ficka, på det icke munsjör snus skulle falla på den iden at retirera och derigenom draga ett tvärstrech öfver mina beräkningar, hvilka gingo ut pi att taga ungherrskapet medelst öfverrasl