Aftonbladet – 28 december 1864, sida 3

ne Eref fråa Grektand. (Från en landsman.) (Forts. från gårdargsbl.) Men återvändom! Jag sade att grekerna tyckas hafva en stor fasa för döden; ja, det synes så. Icke som skulle de vara lifrädaa eller fega. Nej det gäller deras upp fattning i allmänhet af lifvet och döden: och i detta afseende tror jag, alt de ännu sill en stor del qvarstå på förfädernas ståndpunkt. De kunua beröfva en man lify:t af ögonlbicklig bämnd, men sågom handhafvare af lagen darra de för att tillämpa dödsstraffet. Då Candioten sköt efter Koamoundouros, ville en tillströmmande folkhop slå ihjäl honom. Om denne Candiot blefve dömd till döden skulle bestämdt samma folkhop bjuda till att rädda honom, men utan allt betänkande ihjälslå bödeln. Det dröjde länge innan man fonn en skarprättare inom Grekland, och då man funnit en tillräckligt fattig man, måste denne beständigt lefva under soldatbevakning; han bodde i ett litet klippfäste vid Nauplia. Efter bans frånfälle här man måst req:irera en främmande. En del af folket tyckes ha förlorat allt begrepp om statens rätt och makt. Staten var nemligen länge något, som tillhörde turkarne; hvar och en lärde blott att sköta sig sjelf och man ansåg det icke vara nå