Aftonbladet – 28 december 1864, sida 3

afton fått gikt i hälarne, och hvad rummet beträffar skulle han i närvarande momang föredragit att vara i enrum med sin hustru. Den ofvannämnda inbillningen försvann ändtligen samt efterträddes af en ny och vida angenämare, nemligen att svärmor, svågrar, tant och kusin hvar efter annan tag godnatt af det unga värdfolket och troppade af. Hå! gudskelof att vi ändtligen äro för oss sjelfva?, utropade den unge löjfnanten, då han med armen kring sin hustrus lif vände tillbaka till salongen, efter att hafva sett sina fränders efterlängtade afiåg. Jag trodde aldrig den här qvällen skulle ta något slut. En mycket artig värd!? Ida hotade leende med fingret sin man, Att säga: gudskelof de fingo sin väg så fort gästerna hunnit utom dörren. Fy! jag borde just bli ond ... och till på köpet, om din hustrus mor och bröder.? Tant, kusin och hela familjen ... Det är oerhördt?, härmade Helge muntert. ?Förlåt mig, Ida lilla. Du vet nog att våra slägtingar alltid annars äro välkomna, men jag har i dag hört någonting som jag riktigt längtat att få meddela dig.? Tror du inte jag sett att du haft någonling på hjertat? Min nyfikenhet har om möjligt varit lika stor som din otålighet.? Det är väl, min goda Ida, när en qvinna har det mod som du att kännas vid sin svaghet. Nylikenhet, min lilla hustru, är en ledsam och farlig -osed. Det var just a som bragte ditt slägtes stammoder på fall.? ?Ditt slägtes stammoder! säger han. Ni få allt beqväma er att räkna skyldskap med fru Eva nm också, och hvad nyfikenhet angår, äro karlarne mycket värre än vi.? ?Ida, jag får be dig inte försumma nästa