Aftonbladet – 28 december 1864, sida 3

d kreatur få ofta plikta för de usla vägarne. sålunda t. ex. sägo vi här en nyligen döc och öfvergilven bäst, som hade ena bene: alldeles afbrutet. Då vi nalkades det träugs och djupa, ungefär 2 timmars väg långa passet, som i Lon opolarnos nästan uttorkade floddal leder fram emot Korinth, träffade vi 2 karavaner ar grekiska forbönder, så att vi n I detia berykiade pass i å 25 hästar. SA le grekerna, somn ;bereste och res fustanelld med röda läderskenor på benen och försedd imed slora sporrar, gjorde en stol fig Jopperade fram och åter, bjöd på tobak o underhöll en liflig konversation mellan Oss och våra nya följeslagare. Här var mycken Imunterhet och lil, Vär väg i elier bredvid I floden gick mellan krategusboskar och vucI kert blommunde rosenlager. Redan kl. 44 e. m. kommo vi fiam till en herrlig utsigi öfver Koriothiska viken och hade nedanför oss en vacker olivskog samt vidsträckta terrasser med vinodlingar. Efter en timma höllo vi värt inlåg i det gamla Korinth, nu mera en by, hvars flesta hus äro ruiner och öfvergifna af sina egore, hvilka uppslagit gina bopåler i en ny stad nere vid etranden. Till följande morgonen uppskjöto vi att bestiga Akrokorinth, hvarifrån man eger en vidströckt och utomordentligt skön utsigt, hvarom redan de gamle talade med beundran. Härifrån ser man nemligen öfver Saroniska viken Attika och dess berg ända till Sunion, ja vid klart väder, såsom nu, Athens Akropolis med Parihenon; videre vothien, Lokris och Phocis, Isthmens berg, Kithäron, Helikon och den fjerran blånande Parnassen; söder om Korinthiska viken, Akaja, norra delen af Arkadiens klippland, Argolis och vidare söderut Lakoniens berg. Hvilken himmel, hvilka vatten och framför allt hvilket förtjusande färgspel, då morgonsolen bestrålar dessa sällsynta taflor! Inom Akrokorinths omfattande fästningsmurar finnas en mängd ruiner ef boningar från olika tidehvarf; i öfrigt är här tomt och ödsligt. En af de invalider, som nu bo inom denus minnesvärda borg trakterade oss med friskt vatten ur den berömda brunnen Pirene, hvars kristallklara åder en gång sprang:upp fr, Pegasens hofslag. Denna vår resedag var vidare egnad åti Isthmus, på hvars slätt vi trafvade fram under en glödande solhetta. På deuna klas iska mark måite min bäst hefva erinrat! sig förfädernas idrotter och fattade bestlat för oss begge ett efterepa dem. Då jag) ville uppspänna min paraply emot de brä nande eolsträlerne, ansåg ban signalen gifven och saite af i sträckande galopp; och! då mina reskomrater applåderade, tenn han: g deraf både smickrad och up ätrad I till ytterligare ansivängningar. J hade icke heller någonting emotatt tidig ma till Nya F ty hungern yi på mide Med summa instinkt som en förståndig svensk bondh de min hvita gångare vid en vins trenden. riktigt! Hör vero packhästa. vär var kock 3 middagen tillagades gjorde vi en promenad i steden och vidare vid den ensliga hafss den, der vi.upptäckte en ensam, nu losof, som med skjortan i handen tycktes ndera zoologi. Alven vi slogo oss på en an branehe of denna vetenskap och unla snäckor vid hafvet. Sedan sky ngen inträdt, sutto vi utanför vinskänkens öppna dörrar, rökande våra cigaretter och betraktande de olika grupperna derinve i iotellet elley — som nerkingen säger — ilihöllet. Åtta å tio soldater utgjorde hufrudpartiet; de trakterade sig rätt Hitgt med let. ommakliga, hertsförsatta vinet och sjöngo patriotiska krigssånger i den origineNa näsonen. . Derjemte roadesig dessa ordningens ipprätthållare med att oupphörligt ladda ch afskjuta sina gevär genom de öppna önstergluggarne. (Forta.) nn nn rn nin ingol.