Aftonbladet – 28 december 1864, sida 2

i Hamburg, SONEN SANTI EES BEE BETA STOCEHOLM dec 28 Deo. Dagens allmänna samtalsämne är — utom de finansiella förlägenheterna och de fakta eller rykten, som dermed stå i sammanhang — den stora jernvägsolyckan å södra stambanan. Denna sorgliga händelse har, såsom man lätt kan tänka, framkallat stor sensation hos allmänheten. Man hade nästan öfverlemnat sig åt den förhop; pning at vi skulle vara nog lyckliga att slippa upplefva större kalamiteter af detta slag i vårt land. Vi komma något sent i vissa fall — så har man resonerat — vi äro något tröga att följa andra folks exempel i afseende på åtskilliga af den nya tidens vigtigaste uppfinningar; men när vi en gång gripa oss an med ett eller annat sådant, så återtaga vi på kort tid hvad som blifvit försummadt och börja täfla med dem som gått längst: och vi hafva dervid den stora fördelen att kunna göra oss till godo andras erfarenhet, undvika misstag som de begått och slippa att i flera fall betala en -alltför dyr lärospån. Man tänker härvid i främsta rummet på vår ångbåtsflotta, i afseende på hvilken vi i proportion till landets folkmängd kunna äfla med bvarje annat folk, och som företett jemförelsevis ett så ringa antal af större olyckor och missöden, och man har tagit för algjordt, att enahanda faktum snart skulle visa sig i fråga om jernvägarne. Den större jernvägsolycka, som nu timat, torde, med anledniug just af dessa hysta förhoppningar, göra ett ännu djupare intryck och hos en och annan, till följd af det omslag från en ytterlighet till en annan, som så ofia eger rum, framkalla en pessimistisk uppfattning, Enligt vår tanke finnes dock ingenting, som berättigar att vilja se denna i sig sjelf beklagliga händelse genom förstoringsglas. Absolut säkerhet emot intröffande af olycksfoll kan lika: litet vinnas i fråga om jernvägarne-som om något annat kommunikationsmedel. Det är emellertid väl kändt att intet annat sätt att färdas erbjuder så stor säkerhet, som jernvägarne; det är statistiskt äskådliggjordt, att antalet af dem som årligen skada under lärd på Europas jernvägar, utgör en ringa, helt och hållet försvinnande siffra i :örbållande till de milliontal af passageräre, som trafikera desamma, samt att man har tusenfaldigt större utsigt att riskera lif och lemmar, när man färdas på de vanliga landsvägarne med häst och åkdon. Den omständigheten att nu ifrågavarande jernvägsolycka inträffat så snart efter södra stambanans öppnande och den dermed skedda början till vidsträcktare och mera komlicerad jernvägstrafik i vårt land, torde kunna lända. till större betryggande af säkerheten å våra statsbanor. Vi hoppas att vederbörande komma att betrakta den såsom ett det kraftigaste memento, såsom en varning, hvilken visserligen är svår och dyrköpt, men som längre fram och under andra förhållanden skulle kunnat bli ännu dyrköptare och antaga en långt förfärligare skepnad. Vi äro öfvertygade derom, att den strängaste och sorgfälligaste undersökning skall ega rum i fråga om hvar ock en, om genom försummelse, vårdslöshet eller brist på omtanka varit mer eller. mindre vållande till olyckshändelsen och att man utan de ringaste konsiderationer måtte statuera exempel på alla dem, som befinnas närutinnan skyldiga. Skulle det rykte be. kräfta sig, som förmäler att den numera häktade lokomotivföraren varit vid tillfället berusad, så skulle ett sådant faktum inneära en ganska svår anklagelse mot dem, om i en dylik befattning anställt en person, med hvilken. någonting sådant kunnat nträffa, och en enmäning för framtiden til! vederbörande att icke lägga en mängd menviskors lif och välfärd i händerna på andra personer än sådana, som gjort sig tullkomigt kända såsom nyktra och pålitliga. Hvad angår dem, som genom olyckshänlelsen förlorat helsaj och arbetskraft och hfvit krymplingar för sin återstående lifsid, äfvensom de familjer, som i och genom lenna sorgliga tilldragelse förlorat sina förörjare, så torde det icke vara ringaste tvifel underkastadt, att det tillhör staten ati emna den ringa ersättning, som står i dess örmåga, genom att försäkra de olyckliga m ett nödtorftigt lifstuppehälle. Staten må f de tjenare den anställt utkräfva den -erättning. de förmå gifva; men. den sjelf, såom jernvägsegare och bedrifvande trafiken, nåste ovilkorligt tillförpligtas att i någon nån hålla dem skadeslösa, hvilka, genom et förtroende de hyst till det fäkra och rdentliga i statens trafikinrättningar, blifvit emlästade, förlorat helsa, krafter och välärd. I en af sina sednaste artiklar besvarar imes på föjlande sätt frågan, hvilken varit en egentligen vinnande parten i den nylien med svärdet afgjorda tvisten mellan Janmark och Tyskland? Efter en kort hitorik öfver tyska förbundets första buller