Aftonbladet – 28 december 1864, sida 2

Åh, så tokig kan jag aldrig tro att Emeli kan vara, ufbröt fru Helling något lifligar än vanligt. Emelie blef alldeles för tidig förlofvad, hon var ju så godt som bara bar net och kände snart sagdt inte sin fästman Jag var inte missbelåten alls att det gic som det gick: en flicka, som gifter sig bit tida, vet inte af att hon varit ung. Derfö när brukspatron Hammar friade till Emelie vintras sade jag visserligen inte ett or hvarken till eller ifrån, hon fick följa si fria vilja i det som i allt annat, men ja; kan inte neka till att jag tyckte hon gjord rätt som refuserade. Jag gifte mig förs vid fyllda tjugonio år, också kunna få flic kor skryta med att ha haft en mera lång varig och angenäm ungdomstid.? Men Emelie vill ju aldrig ta del i någr nöjen 2? Ack, kära svägerska! Inte hade det pas sat alt Emelie, så nyss efter det: henne förlofning blifvit uppslagen, visat sig like mycket som förr ute i den så kallade stor: verlden. Jag säger stora verlden, ehuri det numera inte finns någon societet son förtjenar det namnet.? i Kan väl vara att det inte påssar, mer skall hon derföre vara så godt som folk skygg? Hon ser ju ut som hon ginge til döden när hon måste visa sig bland menni skor; till exempel på Idas bröllop, då hor for sin väg struxt efter vigseln, Att inte en gång dröja qvar öfver supn — och er sådan supå!? ?Hon var inte road, det är helt enkelt.7 Fru Helling, som uu tyckte sig ha hvilat tillräckligt på maten, upptog ur fickan ett slags arbete, det enda dylika hvarmed hon någon gång sysselsatte sig. Det bestod at ett nystan tvinnadt bomullagarn samt en jerngaffel eller krok, hvermed hon tillver