Aftonbladet – 28 december 1864, sida 2

bara kommer deraf att flickorna ha så trå kigt nu förtiden. Annat var det i min ung dom; då hörde man inte talas om hvarker gulsot eller hvitsot, men då visste ungdo men roa sig, och sådana kavaljerer son fanus på den tiden... Det var någon agre mang då att komma upp på en bal, nät man hade sådana dansörer som prinsen gå Woyna och general Stjernkrona. — ru Helling suckade och fortfor: Det ä som baron säger: Sällskaperna ha blifvi alltför blandade; etiketten och den goda to nen äro snart bara en saga. Tänk, i Inno censen och Amaranthen, som förr voro si exklusiva, tages nu in allt möjligt besked. ligt folk: artister, litteratörer och sådane der som kunna vara ofantligt bra på sir plats — men...4 Fru Helling rynkade på näsen, strök båret ur pannan samt fortfor: Jag vill inte tala om de unga karlarne... Gud förskone oss för dem! All egard fö damerna är rentaf försvunnen. Prostinnan begrep icke mycketaf sin svägerskas harang. Den sednare afdelningen förmodade hon dock vara syftande på karlar nes tilltagande lättsinne och sedeförderf. Hon genmälde deriöre: Ja, det har svägerskan mycket rätt i. Unga karlar bära sig allför hyggligt åt nu förtiden. Förr kunde de gå förlofvade I sina tolf, femton år — jag och min galig gubbe väntade på hvaranni nio, precist like äönge som han var adjunkt hos prosten Syren, och då konditionerade jag samtidigt som hushållerska hos friherrinnan på Gåsinge. Att slå vpp en förlofning då, angs som näst det värsta en karl kunde begå; Du tycka de att det är som det skall vara... Eno faslig tid vi lefva i... Apropos om det — tror inte svägerskan att Emelie sörjer Öfver att hennes fästman gjorde slut?