Aftonbladet – 28 december 1864, sida 2

sig öfver hela hennes varelse, Det var ej längre det nyckfulla, ombytliga, bortskämda barnet; det var den tänkande, mognade qvinnan. Pröfningarnes skola är helsosam, fastän bitter. En faslig storm! Min stackars Helge, som nödgades gå uti detta oväder! yttrade Ida till sin kusin. Hvad han dröjer länge t... Jag börjar bli orolig. Emelie smålog. Hvilken himmelsvid skilnad låg ej emellan den unga flickans leende förr och nu. Om jag begriper hvad som är åt Emelie? hviskade prostinnan till sin svägerska. Hon riktigt tynar bort; men det kan inte vara annorledes; man får ju henne aldrig att äta någonting. Ja, Emelie har alltid haft klen aptit, medgaf fru Helliog, qväfvande en gäspning. Men nu på en tid är det alldeles rasande. Hon vill inte en gång ha pannkakor, som varit hennes favoriträtt. Om jag frågar henne: Vill du ha plättar eller munkar till qvällen, Emelie lilla? Så svarar hon: Tack, goda tant! och petar i sig en eller två på sin höjd. Eu annan dag säger jag: Kanske du hellre vill ha våfflor? Hon svarar: Det gör detsamma, tant lilla, jag äter hvad jag får — och så smakar hon inte en bit. — Det är ju för ynkligt, när folk inte äter, man må bjuda till hur som helst. Hvar skall man då få krafter ifrån? Också är hon som ett kalfgelt, hela menniskan. Ja, hon har alltid varit så der spenslig till växten... Men hvad säger doktorn? Hon borde väl dricka något slags beskt t om mornarne för att få matlust.4 Doktora säger!...4 fru Helling ryokte på axlarne. — SÅh, han påstår att hon har hvitsot, den der moderna fjukdomen, som