Aftonbladet – 27 december 1864, sida 3

Hade jag inte rätt? . Kunde jag v en man af heder tega till hustru en gviuna, hvilken jag visste gjort sig skyldig till ett slikt lättsinne?s Nej, nej... och ändå... Det här är oförklarfigt! Helge fortior att betrakta papperet, som han höll i handen. Det syntes som om han betviflade sina egna ögons vittnesbörd, rTillåter du att jag visar detta papper för min hustru? frågade han ändtligen efter en stunds tystnad. sGör dermed hvad du vill. Min afsigt var att låta det åtfölja brefvet, hvari jag återsände henne sin ring, men öfvermannad som jeg var af torg och harm öfver detta låga handlingssätt, råkade det undalla mitt minne, och då erinringen derom åerväcktes, hade jag redan tillsändt dig. mit: bref. Sedan dess har jag icke kunnat förmå mig att ännu en gång låta henne böra af mig. Det är sent, yttrade Helge och såg jå sin klocka. Ida skulle bli orolig om jag dröjde längre borta. Han steg upp. I ng kan jag inte bedja dig tölja mig. Helge tystnade ett ögonblick, men återtog derefter: Min hustrus slägtingar ärd hos oss på besök. I morgon deremot äro vi ensamma; får jag vänta dig? I morgon måste jag resa ut till korvetten på ett RR dagar, men när jag åter. kommer skall. jag besöka r, om...s Han riktade på Helge en genomborrande blick och fullföljde nästan strängt: Om jag kan vara förvissad att icke träffa henne... Derom kan du vara öfvertygad. Itt sådant sammanträffande vilja vi göra allt att förebygga. . Det är bra, Edvard for med handen öfver pannan liksom att förjaga spåren af den sinnesrörelse, som ännu i läsbara drag stod tecknad på hans ansigte. Du är fortfarande stockbolmsbo? yttrade han derpå till hälften frågande; troligen ville han innan de skildes åt, gifva sumtalet en friare vändning. Forts. följer )