Aftonbladet – 27 december 1864, sida 3

delst att beröfv. de återfunna vännerna sina respektive hufvudbetäckningar, hvilka de, hvar i sin stad, troligen sett för sista gånben, om icke en liten qvickfotad stockholmsgamäng lyckligtvis befunnit sig i närheten, samt till deras återfående lånat erforderlig handräckning. Välkommen åter din rymmare?, yttrade den civilklädde, sedan han med kontanta prof af sin erkänsla affärdat den lille sjelfonstituerade medlemmen af nödhjelpskomitn. ?Genom tidningarne har jag sport att Svenska Aran? var på retur, samt lagt sig för ankar i Kodjupet. Jag ämnade derför endera dagen göra en liten lusttur ut till Waxholm. Och jag ämnade mig just på upptäcktsresa efter dig-? Kom så följas vi åt. För tusan! det var sannt ...? den talande hejdade sig och fortfor med någon förlägenhet: Har du tagit dig rum än ?7? Jag har tillsvidare tagit in på ett hotell här nere vid Stadssmedjegatan.? Bra! då gå vi dit... Det är närmare... Fördömda blåst! man kan ju knappt höra hvad man sjelf säger... Stormens häftighet tvingade de tvenne vännerna att iakttaga tystnad. De påskyndade derföre sina steg och hade inom några minuter uppnått hotellet, der den resande tagit in. Snart sutto Helge Cederstam och Edvard Werner samspråkande lika förtroligt och vänskapligt som fordom, Nå min vän, Helge, är du alltid lika stor fruntimmershatare ?? frågade Edvard halft leende, halft allvarligt. Åh nej! jag har pu fålt andra och sundare 8sigter...? ger mälde hans kamrat glädtigt. Sävad? Det väntade jag mig icke!? utropade Edvard med oförställd förvåning. ?Hm! menniskan skall lefva på sin förbättring... Det väntade du icke, säger du. Motsateen borde väl snarere ha förundrat dig numera.?