Aftonbladet – 27 december 1864, sida 2

— Följande behjertade och sjelfuppofirande handling för räddande af menniskolif berättas i tidningen Helsingen: Söndagen den 18 dennes klockan omkring 7 på aftonen timade den olyckshändelsen, att sko makaren Ahlgrens tre söner, den äldste nära 20 år, den andre 15 och den tredje 12 år, jemte en flicka Anna Engberg, en slägting till de förre, onskring 15 år, under det de med kälke och skridskor färdades öfver yttre Norrfjärd, åkte ned på den svaga isen vid kanten af den nyupp: brutna och klent tillfrusna hafsvaken. Höga nödrop väckte uppmärksamhet vid Mamre, öfver en fjerdedels mil från stället, samt i Palmäng, nära lika aflägset, från hvilket sednare ställe de drunknande hade kommit. Ynglingarne Per Strandberg och Petwer Henriksson, om 19 år, samt den förres fader, f. strandfiskaren Gusta: Strandberg, hastade under oupphörligt springande till platsen, dit ynglingarne först anlände, och funno med stor fara stället och flickan Anns Engberg, hvilken ännu hade så mycken sans att hon hörde de kommandes rop och besvarade dem, bedjande om snar hjelp, eljest vore de: straxt slut med henne; hon tillkännagaf ock att en af gossarne var borta. Hon fattade tag uti ett af Per Strandberg räckt ljuster, men förmådde ej att hålla det så länge att han kunde draga henne åt sig; Per Henriksson hade sprungit tillbaka till stranden för att hemta ett bräde. hvilket han sett ligga derstädes och då han med detta var återkommen lät Strandberg binda en medförd lina om sin ena arm, (den var för kort att binda om lifvet); Henriksson fattade uti andra ändan af linån samt högg hål i isen för att få fäste med sina klackar, hvarefter Sirandberg praktiserade sig ut på brädstumpen till de årunknande och fattade tag uti den äldste Ahlgren. som ännu då och då uppgaf rop. Det lycka es så att uppdraga honom på den isflinga, hvarpå räddaren sjelf låg, men då sjönk denna och har sjelf föll på rygg i vaken med sin börda i famnen, hvarföre han måste. lemna denne, sedan han likväl först trädt en käpp under hans ena arm, för att hålla honom uppe. Ater uppkommen på isen, lyckadesStrandberg att medelst justern draga den nu: sjunkande och sanslösa flickan till sig och med Per Henrikssons hjelp få henne upp på den fasta isen; derpå begat sig Strandberg åter ut med sin lina om armen och vältrade sig ned i vaken, der han på nytt fattade tag uti Ahlgren och med möda fick honom öfver en af fadren Strandberg huggen och medförd kafle, der han, sjelf liggande 1 vattnet, tvärs öfver den medhafda brädstumpen, höll h nom tills mera hjelp ankom från Mamre och Sillänge, dit den äldre Strandberg under tiden hastat för att få bättre räddningsmedel, emedan Per Henriksson icke förmådde uppdraga eller isen att bära dem. Då nu flera personer fattade uti och drogo dem, brast isen åter, hvilket ånyo förorsade uppehåll, men nya dragningar hjelpte dem omsider upp på den fasta isen. De twväyngre gossarne voro redan sjunkna till botten innan hjelp ankom till stället. En varm roc sveptes om flickans hufvud, och likaledes en oj gossens, hvarefter de på en kälke i full fart fördes öfver fjärden till en grannes boning invid deras hem, Trollkarlstjärn kalladt, der rullningaroch gnidningar m. m. fortforo nästan hela natten. Flickan gaf omsider tecken till lif och vederfick: men gossen Olof Ahlgrens lif kunde icke rädda Stället der olyckshändelsen skedde befanns vid i måndags företagen undersökning vara ett grund med 2 å 3 alnar djupt vatten; den äldste brodern hade blifvit stående på en sten, med skridskorna på fötterna, och de andra hade Kållit si fast vid honom ; de mindre gossarne hade ha en gång hjelpt upp på isen, men som de ieke egde krafter att krypa tills densamma blef faetare, så sjönko de åter. En lycka i olyckar var det att ingen hörde nödropen, emedan den redan förut tillfrusna och starka isen :dem ovetande brutit upp, så att de direkte skulle hafva störtat sig i vaken om de hastat de drunknande till hjelp. De tre gossarnes far och farfår voro borta till Norrala, och endast en gammal, 71rig ytterst sjuklig och svag gumma, deras farmor, var hemma, sysselsatt med att tillaga en enkel spis åt sina tre älsklingar, då hon mottog den krossande underrättelsert, hvilken tycktes vara nära att döda henne. Barnens moder är sd för flera år sedan oeh den gamla gumman ir ensam qvinna i huset, der den yttersta fattig lom är rådande. ÅAldsta sonen var hennes stör sta hjelp och stöd, under det att fadren och far fadren nästan ständigt äro borta. Enligt hvad ss blifvit berättadt, är flickan ännu ganska ill: sjuk, samt åtnjuter hos hr S. A. Blombergssor på Mamre en omsorgsfull och välbehöflig områrdnad. Den raske och sjelfuppoftrande yng ingen Per Strandberg, hvilken för sin ädla oc ned verklig lifsfara förenade handling gjort sig örtjent af belöning, lärer äfven vara svårt injuknad. : ———————E