en ?eontradictio in adjeeto, som min informator brukade säga. Fårjag lägga qvarståd på ?le solitaire??? ?Boken tillhör min bror, men det gör detsamma, tag den.? Tack, redlige yngling! Skulle du par hazard promenera till Djurgården på eftermiddagen, så finner du mig på min post bland blomman af vårt lands ungdom, de förhoppningsfulla rekryterna vid kongl. Andra gardet, samt dessutom uppvaktad af vår gemensamme vän, det der unga amiralsämnet, som fördjupat sig i beundran af fabrikör Åkerlinds vackra kakelugn. Vi skola tillsammans obducera ett par försilfrade hufvuden från Champagne eller åtminstone — Hamburg. Kommer du?? Kanhända!? Au plaisir de vous revoir. Helge gjorde en sirlig nigning; man skakade hvarandras händer och åtskiljdes. Säsom vi förut anmärkt kände sig Edvard helt orolig och beklämd. På Helges alla frågor, alla försök att muntra honom gaf han endast korta, undvikande svar. För att likväl icke synas otacksam för sin väns bemödanden samt tillika bemantla sin tankspriddhet, sökte Edvard och lyckades äfven öfvertyga Helge att det endast var obelåtenhet med afresan från fäderneslandet, som rubbat jemnvigten i hans sinne. Men är du galen, menniska?? utropade Helge och tvärstannade midt på gatan, till stor förlustelse för ett par små skolflickor, som voro på återväg till hemmet. ?Ar det nu något att hänga hufvudet öfver att få göra en lustresa på några månader, på bekostnad af Kongl. Maj:t och kronan ? ?Vacker lustresa!? mumlade Edvard. ?Jag gissar nog hvar skon klämmer. Det skulle kanske förefalla dig agreablare att resa som nygift i sällskap med unga frun. Lugna dig, gosse, den lycksaligheten springer inte ifrån dig.? Den unga sjöofficern suckade. Sucka mitt hjerta, men brist icke!? Af sällskaplighet drog Helge äfven en suck,