af heder har jag icke kunnat handla annorlunda. 4Farväl, min redlige vän! Om snart eller sent, så hoppas jag likväl att få återse dig; kanske skall jag då förmå att kallblodigt vidröra de sår, hvaraf mitt hjerta nu blöder, och då skall allt som förefaller dig gåtfullt, bli klart... Du skall gilla mig, du skall erkänna att du sjelf i mitt ställe 4at tat och utfört ett likadant beslut som det, hvars verkställande jag öfverlemnar i dina händer... Hvem kan väl bli klok på detta?? mumade: Helge, i det han tummade paketet. Här har vi naturligtvis sjelfva lifassaransensom han vill lemna igen och tacka för änet — det är klart! Och jag är utkorad ill den lycklige öfverbringaren af budskaet. Den rollen passar mig visserligen, i min egenskap af fruntimmershatare, men indå — ändå skulle jag helst sett att fått slippa den kommissionen... ij Pblackars Edvard! Helge for med hanlen öfver pannan. Fastän jag aldrig varit någon sjöhjelte, utan snarare haft en viss allenhet för vattenskräck, skulle jag ändå ynska att vara med på hans romresa, bara ör att taga hand om honom... Jag kan indra af hvad anledning han tog sitt parti — eller rättare bröt partiet så der helt sonika... Att Edvard med sin stränga helerskänsla icke kunnat handla så utan orak, det kan man Jita på... Den lilla melusan har väl dragit honom vid näsan, kan ag tro; det är så likt de der små förtjuande turturdufvorna att pudra in oss stacars karlar på alla upptänkliga vis, Men won såg alldeles för nosi. ut att vara lätt jå foten, en sådan benägenhet hos damerna rukar vara lika svår att fördölja som en uckel på ryggen... Kanske han ledsnat id hennes nycker och ombytliga lynne? Jet är mera troligt och vore väl i det hela aget ingenting att undra på... men... Helge unkade hufvudet ogillande. SHm! Jag är isst ingen vän af äktenskap — ehuru, bes ars! det är en nödvändig institution till