rr ——— Skånska landtbrukarnes möte i Lund. För detta möte lemnar Snällposten följande redogörelse: Med anledning af den i tidningarne framställda inbjudning hade ett stort antal af Skånes och företrädesvis Malmöhus läns större eller mindre egendomsegare och andra Jandtbrukare i tisdags sammanträdt till det utlysta mötet å Akademiska föreningens stora sal i Lund, för att öfverlägga om de åtgärder, som vore att vidtaga för afhjel pande af den penningförlägenhet, som, på samma gång den inom hela landet gjorde sig gällande, äfven hade visat sig tryckande för jordbruksklassen inom denna provins. Ehuru vid denna tid, då mötet skulle öppnas, kl. 10 f. m., samlingen icke syntes komma att blifva talrik, ökades den dock efterhand så, att icke allenast större delen af salen var upptagen af mötets deltagare, utan ock gallerierna fylldes af åhörare, hvadan de närvarandes antal kan upptagas till mellan 4 och 500. Allmogen var talrikast representerad, men äfven af provinsens godsegare voro många och bland dem de flesta mera framstående närvarande. In bjudarne hade anhållit att landshöfdingen v. Troil behagade föra ordet vid sammankomsten, hvilket uppdrag hr landshöfdingen, med vanligt intresse för allt som kan befrämja länets bästa, benäöget åtagit sig, och såsom sekreterare fungerade länsnotarien, häradshöfding Krok. Såsom det under sådana förhållanden var att vänta, fördes diskussionen på ett sätt, som bidrog att förhöja intresset för de vigtiga frågor, som mötet afsåg att utreda. Det var på förhand icke lätt att säga, hvad resultatet skulle blifva af detta möte, der, såsom man trodde, flera af deltagarne — som mera tänkte på egen och andras brydsamma ställning för ögonblicket än de hade gjort sig full reda för hvilka mått och steg som voro möjliga och lämpliga att vidtaga till afhjelpande af deras närvarande betryck — voro benägna att föreslå och, såvidt ske kunde, genomdrifva sädana förslag, som i sig sjelfva voro allt annat än välbetänkta och endast skulle hafva ledt till skada, der de voro ämnade att gagna, på samrna gång de varit mer eller mindre omöjliga att utföra. Af sådana förslag framkom visserligen elt och annat, men det upplysande och sakrika sätt, hvarpå de bemöttes, betog dem det sken af hållbarhet de förut synts ega. Detta var nemligen ett al mötets resultater och det icke det minst gagneliga, att den dunkla och tryckande Juft, som länge hvilat öfver sinnena, och hindrat mången se förhållandena i deras rätta dager, omsider i högst väsendtlig mån skingrades, derigenom att enhvar lick tillfälle att uttala sig om det onda, hvaraf man lidit, och om de botemedel, hvarigenom detta onda kunde komma att häf Mötets karakter var med ett ord så vacker man kunde önska och bevära, och vi tro att detta var det intryck, enhvar måste röna af förhandlingarne, hvilka vi nu gå att i korthet återgifva. Landshöfdingen von Troil öppnade sammanträdet med några helsningsord, hvarefter hr landshöfdingen bekände den tvekan han haft att åtaga sig detta värf, enär det skulle kunna komma honom till del, att å embetets vägnar utlåta sig öfver de beslut, som här kunde komma att fattas. Hr landshöfdingen gladde sig att se här närvarande så många skickliga finansmän, af vilkas upplysta åsigter det vore att hoppas ett ned de församlades önskan öfverensstämmande ch för det allmänna gagnande resultat. För gen del hade han intet förslag att göra, men ille dock omnämna en åtgärd, han till betrycets afhjelpande vidtagit, nemligen att tillskrifva rr fullmäktige i rikets ständers bank, med anållan att det kreditiv af 750,000 rdr, som filialvanken i Lund innehaft, nu. sedan denna bank ned årets utgång upphör, måtte få till lånekonoret i NM 5 i as, och hyste hr landshöf.