Aftonbladet – 22 december 1864, sida 2

JUL-LITTERATUR. IV. Femtiofyra minnen från en femtiofyra-årig lefnad af T. G. Rudbeck. 2 delar, (Stockholm, Alb. Bonnier. 1864. 304 ss. 12:0. Pris: 2 rdr). Om man tror sig i dessa minnen få något, som liknar hvad man kallar memoirer, issar man orätt. Förf. har också i sin inedning opponerat sig mot en dylik uppfattning. Hans afeigt har blott varit ?att för läsarens ögon framställa några minnen af märkliga händelser och personligheter från fordna dagar?. Han har begagnat den egna utvägen att sammanställa dessa anteckningar tre och tre efter innebållet. Detta är onekligen ganska omvexlande; men oaktadt förf. omtalade protest skulle vi dock vilja anmärka, att man återfinner förf. sjelf för litet. Så har hans egen uppfattning af de i minnena omtalade personerna sällan framställts, utan han lemnar blott en skildring af dem efter temligen kända källor. Flera af hans bidrag äro obetydliga eller snart sagdt inga: vi nämna såsom bevis derpå Tre författare från 1830-talet, der isynnerhet artikeln Blanche förefaller rolig genom sitt intetsägande. innehåll, i fråga om ett föremål, hvarom mycket och intressant sunnat sägas. Andra trilogier ha lyckats bättre, och detta synes företrädesvis vara fallet, derfösf. har lokaler, sägner o. 8. v. att skildra. Så Trenne hus, Trenne spelhus m. fl. I allmänhet kan man väl ej säga, att det utbyte, man vunnit efter genomläsningen, är synnerligt stort eller gediget; men som ett lätt tidsfördrif under några lediga stunder låter boken ganska väl läsa sig. Folkkungatek. RomantisktHistoriskt skådespel af LD. Josephson. Första afdelningen. Håtunaleken. Stockholm, 1864. Sverges medeltid erbjuder i allmänhet ett rikt, ehuru hittills föga bearbetadt stoff för dramatisk behandling. Företrädesvis företer den period deraf, som innehåller Folkkungaättens regering, en serie af verkligt tragiska momenter. Den unge författare, som nu valt denna för riket så olycksbringande ätts inre historia till ämne för ett sorgspel, kan sålunda sägas ha gjort ett ft val, vittnande om smak, om urskilning. an synes här ha velat i denna hemska tafla af brodertvist framställa, huru tygellös ärelystnad i kamp med ett slappt vankelmod kan förstörande lossa alla de band af religion och moral, som sammanhålla sta. ter, och sålunda utså förderfvets frö för kommande slägten. Såsom ett mildrande element har han midtibland dessa blodiga scener af våld och förräderi ställt tvenne ädla och pligttrogna personer och slutligen låtit den unga Birgitta uppträda såsom sierska, förkunvande de förfärliga följderna af Håtunalekens illbragd. I styckets anläggning saknas ingalunda talang, och hvad uf