Aftonbladet – 22 december 1864, sida 2

Molin; n:r 30, Stilleben, af Ulfsparre, grosshandlaren L. T. Möller; n:r 19, Landskap, af Hallberg, grosshandlaren G. Abrahamsson; nr 35, Landskap, af Fahlgren. grosshandlaren A. Assur; n:r 31, Månsken, af Torslow, premierlöjtnant Th. Arvidsson; n:r 23, Månsken, af Kinmansson, kammarnerren ÅA. C. Raab. Samma person, som tillställt oss de underrättelser om Charles Andersons befinnande som vi i förliden vecka meddelade har ytterligare sändt oss några utdrag af bref från honom till vänner i Europa, hvilka brefutdrag visserligen ej innehålla någonting väsentligt nytt till det som allmänheten redan känner, men som likväl ej torde sakna intresse. Det första är hemtadt ur ett bref, dateradt Otjembinque i Damaralandet den 8 September och återgifvet af engelska tidningen Reader. Det lyder sålunda: För omkring sex veckor sedan erhöll jag ditt bref af den 27 Mars. Orsaken att jag ej förr besvarat det är den, att jag då det anlände befonn mig nästan döende, i det mitt högra ben blifvit fullkomligt krossadt af ett skott, som jag erhållit i en förfärlig strid med infödingarne. Det var en ordentlig batalj, som varade från kl. 10 på förmiddagen till kl. 4 på eftermiddagen. Vi voro omkring 3000 man — Damaras, anförda af mig och två eller tre andra europter, emot hottentotter. Men jag förmår ej ingå i några detaljer — — — jag är nnu ytterligt svag och lider stundom förfärligt. I tre månader har jag legat utsträckt på rygg och det är i denna ställning jag tecknar dessa rader — — — Mina utsigter voro för ej längesedan mycket ljusa och glada; men i en för mig olycklig stund antog jag mig de förtryckta Damaras sak, som plötsligt afkastade sig träldomsoket. Jag beslöt att stå dem bi, och resultatet är att, oaktadt vi slagit hottentotterna i tre särskilda drabbningar, mina framtidsutsigter blifvit helt och hället tillintetgjorda. Den ena förlusten har följt tätt på den andra, och till råga på olyckan har jag blifvit en krympling för lifstiden. Men Gud är barmhertig och jag är ej alldeles utan hopp, att jag skall lyckas reda mig, om jag blott äterfår helsa och krafter — — —? I det andra brefvet, som är dateradt tre dagar sednare, äfven från Otjembingue och stäldt till en vän i England, omnämner hr! A., att han i striden med Namaquas, utom såret i högra benet, äfven erhållit tre andra af lindrigare beskaffenhet. Det villaf detta bref synas att kulan träffat ej lårbenet, såsom vi genom en oriktig öfversättning uppgåfvo i det brefutdrag vi 1 förl. vecka meddelade, utan underbenet, hvars båda ben blifvit krossade. Till den dag då brefvet var dateradt, hade inemot 30 benskärlvor — några 2 å 3 tum långa — blifvit uttagna. Ett uttryck i brefvet synes antyda, att hr A., vid tiden för dess afsändande, ännu ej kände sig säker för elt fiendtligt ötverfall af Namaques. Han hade varit i saknad af all läkarebjelp. nn Eldsvåda i Strengnäs. (Telegram till Äftonbladet.) Strengnäs d. 22 Dec. I går utbröt vådeld I den byggnad, hvari domkyrkobiblioteket är inrymdt. Elden släcktes, utan att huset tog skada, men domkyrkobibliotekot blef i väsentlig mån förstördt. :