IIIv CE IVA TAIIYA DIR Vv MV skap med detta så väl som flera andra landskap i mellersta Sverge och noga sätta sig in i dess kulturförhållanden. De trenme beskrifningar, som finnas i de två nu utkomna häftena, nemligen öfver Säfstaholm,, Sparreholm och Skenäs, rättfärdiga helt och: hället de förväntningar man under sådana förhållanden kunde hysa och låta oss med otåligt intresse moötse fortsättningarne af denna värderika skildring och önska, att det icke måtte draga allt för långt ut innan de särskilda dragen sommangjuta sig till en bel kulturhistorisk bild, Beskrifningen öfver Säfstaholm, detta gods, der, såsom författaren anmärker, samtidens kultur framträder i sin mångsidiga harmoIniska karakter, ådagalägger, i hvilken omfattande måttstock förf. tänkt sig dessa beskrifningar utförda och af hvilket stort värde i mångfaldigt hänseende de kunna bli. Efter att ha skildrat gårdens historiska öden, tillsammans med dess egares, besvarar ham följande frågor: Huru stort var Säfstaholms: gods på olika tider? Huru mycket odlades? Huru stor var förvaltningspersonalen? Huru stor var godsets befolkning? Huru var gården bebygd, både boningshus och ekonomibyggnader? Hurudava omgifningarne? Synnerligen intressant är skildringen a hvad. som i kulturväg blifvit gjordt under fram-lidne ?gamle excellensens? tid. Afstortin-tresse är äfven beskrifningen å de dervarandedyrbara samlingarne med historik öfver de ras tillkomst och prisen å deras större dyr-barheter. I afseende på den betydliga inblandning af det personalhistoriska, som måste ega rum, yttrar förf. följande träffande ord: ?Skulle någon anse oss hafva i vår framställning inblandat för mycket personligt, så svara vi, att hvarje gårds hi stor a egentligen är dess egares, att odlaren äfven förtjenar att omsider en gång belysaå af historiens ljus, såsom krigaren förr blifvit det mer än hun förfjenat, och att sålunda hvarje betydelsefullare drag, som om de hädangångne odlarne kan återfinnäs, bör framhållas, för att våra bygders yttre odling sålunda en gång må kunna erhålla sin historia och en lefvande historia. fuil af personligheter.? — Ehuru icke hörande till Jullitteratu ren? anse vi oss böra i dessa dagar särskildt fösta uppmärksamheten på den af major Staaff för kort tid sedan utgifna boken: Poesie frangaise contemporaine, hvilken i sjelfva Frankrike erhållit ampla vitsord såsom en ypperlig fransk anthologi, och som äfven genom sin yttre utstyrsel egnar sig eärdeles väl till en värderik julgåfva. — Rosenknoppar. Sagor att förelåsas d små af Pekka, med åtta handritningar af A. Malmström. (5. Frödin. Då man läst företalet till denna lilla bok och deraf finner, att förf. synes ha öppen blick för alla de svårigheter, som förete sig för en författare af ungdomsoch barnböcker, kan man -ej annat än förundra sig öfver, att han sjelf valt så föga, då han egnat detta åt de små.tt Författaren hörer utan tvifvel till deväckta?; man kan sluta dertill af de flesta bland dessa paderbara? sagor, isynnerhet af Hackspetten.4 Huru det låter förena sig med en sådan uppfattning, att tillika underhålla de små med berättelser om enleyveringar: ur turkiska harem, torde vara mindre lätt att förklara. — Den lille hertigen eller Richard den Orädde af miss Yonge (J. J. Flodins förlag). Det är med särdeles nöje, som vi fästa våra uuga läsares uppmärksamhet på denna friska och intagande skildring ur de gamla noxmannernas äldsta historia. Den lilla boken är ej blott fängslande, utan af ett högt sedligt värde, och sluter sig, i skildringen af en rask, varmbjertad och ädelsinnad gosse värdigt till den tjusande typ af en älskvärd flicka, hvarmed förläggaren förut i m:me de Pressenses ?Rosa? låtit oss göra bekantskap i föregående del af hans ?Nyaste bis I bliotek för barn och ungdom?. Dessa båda barnböcker äro verkliga perlor i sitt slag och kunna med allt skäl rekommenderas åt föräldrar, som för sina barn söka: enlika förädlande som underhållande läsning. Det vore önskligt om förläggaren i detta lilla bibliotek småningom ville intaga flera af de i Tauchnitz ?Series for the Young?förekommande förträffliga ungdomsskrifter, t. ex, PBen Sylwesters Wond?, PRuth and her friends? m. fl... Den säkraste .vägenstill det goda är att lära sig älska och sympatisera med detsamma, och vi tro att dylika skils dringar äro verksamma medel i detta: hänseende. Öfversältningen är mycket vårdad. — Menniskans åldrar. I taftor ooh berättelser för barn af Hoffman. Öfvers. af W. Stålberg. CA: Bonnier.) Dessa små berättelser, af en farfar meddelade åt sina barnbarn äro lämpliga för barn af 7—8-ärs ålder: — Brödsmulor. Enkla och roande berättelser för vetgiriga barn. Med 3 kolorerade planscher. (8. Flodin.) Denna hlla bok pasbar för barn am 6—8 år och kan med skäl rekommenderas... Planscherna äro vackrare än de pläga vara i småbarnsböcker, papperet bastant (någonting som i dylik litteratur är ganska väsentligt) och stilen redig. — Tomtegubben, Stockholms -barnkalender, sjette årgången. (S. Flodin.) En så välkänd firma, att ett förordande nästan är obehöfligt. Planscherna äro såsom i före. gående årgångar utförda med omsorg; in nehållet lärorikt och omvexlande; den typografiska utstyrseln utmärkt god. — Henrik af Eichenfels eller huru ett litet barn lärde sig att känna Gud. Öfversättning af A. C. Ehuru det icke finnes uppgifvet att detta är en ny upplaga, torde doch måns en från sin barndom igenkänna denna lilla berättelse och det intresse hvarmed man då följde den lille Henriks öden från hans försvinnande ur föräldrahemmet till hans återomst. Boken är lärorik och underhållande r 8—10 års barn. UTRIKES ITALIEN.