— Musikaliska akademiens högtidsdag firades sist!. lördags afton i akademiens lokal och i närvaro af hertigen af Dalarne samt hertiginnorna af Östergötland och Dalarne jemte ett så stort antal åhörare, herrar och damer, som utrymmet medgaf. Akademiens preses hertigen af Östergötland öppnade sammankomsten med följande tal: År 1771, den 8 November, stiftades denna akademi af ett snille på Sverges konungatron. Hon firar i dag sin 93:dje årshögtid, och går nu, en ligt sedvänjo, att vid denna offentliga sammankomst !aflägga räkenskap för ett förflutet årsskifte, samt underkasta sin verksamhet en upplyst allmänhets omdöme. N Föremålet för musikaliska akademiens kärlek och verksamhet är tonkonstens höjande och utbredande i vårt fädernesland. För att kunna förstå och behjerta vigten af detta hennes åvagna kall, måste man hafva rätt uppskattat den allmänna betydelsen af tonkonstens herrliga gåfva, och främst dervid erinra sig dess upphof och mål. Det må derföre icke anses obefogadt att med några ord vidröra detta ämne, såsom inlednin till högtidsdagens öfriga förhandlingar. id Allmaktens varde-ljus upphörde kaos att herrska; Ur dess sjunkande töcken framträdde i nyfödd herrlighets. skrud den rika bilderverl. den, och såsom högsta företeelse i denna verld danades menniskan till Guds afbild. Men den kärleksrike Herre, som förlänat henne andeliga krafter, såsom förstånd, fri vilja och känsla, krönte sitt verk genom att äfven skänka henne förmågan att uttrycka hvad hon fattade, ville och kände, framför allt förmågan att i lofsång och bön tolka glädjen öfver det goda hon åtnjöt, och tacksamheten mot gifvaren. Hela den skapade naturen genljöd redan afen ändlig mångfald harmonier, mera eller mindre ullkomliga. Vågornas brusande svall beledsasade den vaknade vindens härnadståg hän öfver afvets fria rymder; böljan fördes småningom ram emot stranden, suckande bland dess skär ch grund och dog i välljud, medan vinden drog idare, med sakta hviskningar susande genom under, ur hvilkas kronor luftens bevingade sånarskaror snart läto höra sina ljufva melodier, ch under hvilkas grönklädda hvwalf de klara kälorna sorlade — —. Menniskan, borde hon väl NEC RS 2 ESR ARENA 3 TTT SANNE gga00 STONE TN ANAR