—L Som herr baron befaller.? Gumman aflägsnade sig. ; I sängkammaren mögd de unga flickorna af och an på yttersta tåspetsarne. Du säger således att min bror och två af hans kamrater äro derinne4, hviskade unga fröken till gamla Johanna, som stod vid dörren och såg snusförnuftig ut. SJaha, nådig fröken, så är det... Säg för all del inte att Vi äro här.? Nej, bevare, nådig fröken, det kommer inte i fråga.X Vi skola vara mycket tysta... De gå väl snart, eller hvad tror Johanna? SÅhy jar visstgå der väl .snartrat 4Säg oss till när de ha gått. Skall ske, nådig fröken! gumman för. svann, Klockan slår sex. Nu få vi passa på... 4Se der kommer en stor, fet herre med glasögon. Måntro det kan vara han? Inte bär han någon röd nejlika, som jäg kan upptäcka. Det var så rätt...4 Klockan slår sex, Vi få önska oss att komma ut härifrån; yttrade den ttdste af studenterna halfhögt. 4Vi få trösta oss med att bekika den sköna... Ser du, Julius, der kommeren dam i flor; kanske det är hon?4 hviskade den yngre. Hon skulle ju ha grönt flor, och den der har blåu4, invände n:o ett. Kanske hon ångrat big och valt trohetens färg i stället att göra sig grön? anmärkte n:o två. Nu är det så tyst derinne; de ha visst gått sina färde. Lilla fröken tassade af till dörren: tJohanna, ha de gålt än? Inte ännu, nådig fröken! 3 . Det hörs inte ett knäpp derinifrån ; jag