Aftonbladet – 19 december 1864, sida 2

STOCKHOLM den 19 Dee. Det förljudes att man snart kan vänta tillsättningen af den lediga presidentplatsen i kammarkollegium och man berättar att, sedan landshöfdingen i Nyköpings län grefve Lagerbjelke en tid bortåt varit ifrågasatt till denna befattning, risksarkivarien Nordström numera skall vara den, som har de största utsigter att blifva utnämnd. Villigt medgifva vi att hr Nordström genom insigter och erfarenhet i fråga om hithörande ämnen är platsen ojemförligt mera vuxen än grefve Lagerbjelke; men deremot kan det med skäl ifrågasättas, huruvida hr Nordström i andra hänseenden är lämplig för en sådan plats. Med fullt och rättvist erkännande af riksarkivarien Nordströms många och stora förtjenster, hans skarpsinne, hans nit och hans stora arbetsförmåga, torde dock erfarenheten hafva visat bäde honom sjelf och andra, att ct är lättare för honom att på egen hand reda, utarbeta och genomföra saker, än att samarbeta med andra. Huruvida hans starka sjelfkänsla kan underordna sig de kollegiala formerna och de konsiderationer dessa ålägga en ordförande, torde åtminstone vara mycket tvifvel underkastadt, och skulle dessa tvifvel visa sig befogade, torde mångfaldigt obebag derutur kunna uppstå i frän sta rummet för hr Nordström sjelf, men äfven för hela kollegiet. Detskall också icke vara hr Nordström sjelf, utan universitetskansleren, excellensen grefve Sparre, som ifrar för denna förflyttning. Det förefaller något besynnerligt, att presidentsplatserna företrädesvis skola betraktas såsom embeten, der man kan placera? folk, och att icke afseende i främsta rummet skall fästas på personens lämplighet för platsen, i stället för tvärtom. Det synes icke vara alldeles ur vägen, om åtminstone understundom en inom kollegiet ådagalagd skicklighet och förvärfvad erfarenhet uti de ämnen, som der handläggas, kunde anses berättiga till att ernå presidentstolen. Kammarkollegium eger inom sig en ledamot, som utan tvifvel är den skickligaste uti dessa saker och som en längre tid bortåt på ett utmärkt sätt i verkligheten fungerat såsom ordförande. Men skulle det af högre och outransakliga skäl vara omöjligt att bland kollegiets egna ledamöter utse en president, så torde meningarne vara gunska ense derom, att den af kollegiet för sådant fall föreslagne landshötding Thyselius, med afseende på lämplighet för platsen, långt är att föredraga både framför grefve Lagerbjelke och riksarkivarien Nordström.