Aftonbladet – 19 december 1864, sida 2

Ellas Prios fomtålrs-jubiloum. Härom berättar Upsala-Posten: Ett femtfoårsjubileum egde förliden torsdag den 45 dennes rum i Upsala, då Elias Fries fenhtioåriga verksamhet säsom universitetslärare och vetenskapsman firades. Några särdeles storartade, samfäldt företagna tillrustningar för detta firande. hade visserligem icke blifWit gjorda; men d mmanträffande ruspena at det på mångfaldiga håll (såväl i det) kjala som de aflägsnaste delar af landet) klända behofvet att bringa den store, den älskade och beundrade läraren och vetenskapsmtannen en tacksamhetens och hyllningens färd på den femtionde årsdagen efter den, då han började sin akademiska lärareverksamhet, åstadkommo ett dagens högtidliga: firande, hvars betydelse så myecket innerligare kändes, som dess föremål ännu i sin höga vördnadsbjudande ålder med ungdomlig; värme och liflighet mottog, och, såvidt det kunde ske, besvarade alla de uttryck M erkänsla, vördnad, beundran och lotvo lie tillgifvenhet, som på denna dag blefvo bånom egnade. Att Professor Fries, som nu är 70 år, vid 20 års ålder den 15 December 1814 utnämndes till docent i botanik vid Lunds universitet samt att han för 30 år tillbaka såsom professor I samma ämne fästes vid härvarande universitet, är något hvarom vi knappt behöfva erinra. Raden 4f mera offentliga uppvaktningar och ärebetygelser, hvilka förliden torsdag egnades Professor Fries, öppnades af Smålands nation, som med sång och lefverop uppvaktade! honom kl. 12, hvarefter Vestgöta nation: kl. !21 samt studentkåren kl. 1 likaledes med sång och lefverop uppvaktade honom. Studentkåren infann sig med icke blott sina båda bantr utan jemväl samtliga nationernas fanor i spetsen. Professor Fries mottog de honom uppvaktande kårerna med. en raskhet och rörlighet, som ej kunde annat än på det högsta fröjda den stora skara, som med djup rörelse deltog i stundehg högtid. Öfver hans högburna anlete låg en intagande glans af den själens ungdom, Som väl trifves äfven under grånade och glesnade lockar. I varma, hänförande och snillrika ordalag tackade han för de honom egnade hyllningarne. Tyvärr äro vi icke i tillfälle att meddela talen till Smålands nation och Vestgöta nation. Det till studentkåren hållna tro vi oss dock i det närmaste kunne återgifva, ungefär lydande på följande sätt; M. H. Djupt rörd af den vänskap och tillgifvenhet, I för mig tolkat, hembär jag eder min varmaste, hjerligaste tacksägelse. Aldrig förgäter jag den helsning, hvarmed föderna till flera bland eder välkomnade mig, då jag för 30 år sedan anlände till Upsala. Då var vår och solsken och jag sjelf på lifvets middagshöjd. Men ännu dyrbarare är nu, efter slutadt arbete, denna afskedshelsning i lifvets; liksom naturens senhöst, då snart den långa natten skymmer. Ty när ändan är gon år allt godt, och för den gamle är det ljuft att lefva hos de yngre i ett kärleksfullt minne. Och den ungdom, som vårdar det förflutna, har deruti en borgen för sin egen framtid. Jag har i dag haft den sällsynta lyckan att upplefva femtionde årsdagen efter min anställning som akademisk lärare, fast vid annan högskola. Ett halft århundrade ör den, som skådar framåt, en ganska lång tid; men för den, som genomlefvat densamma, företer den sig endast som ett förbiskymtande panorama under lifvets snabba iltäg. Och då jag nu skådar tillbaka, betages jag af beundran för de oberäkneliga framsteg, menskligheten under det sistförflutna halfseklet gjort både i ideelt och materielt afseende, .y jag delar ej den föråldrade åsigt, att förra tider vårit lyckligare och bättre än nutiden. — Den guda-låga, som framdrifver menskligheten till hvarje ny utveckling, är fantasien; men för att leda till ett välsignelserikt mål, måste den endast vara en fyrbåk, som visar vägen till sanningens tempel. Det är denna låga, som glöder i hvarje nglings själ, då han inviger sig till ett Lögre ideelt mål. Den är det ljus, som vägleder mannen till ädel verksamhet för vårt slägtes väl. Den frammanar slutligen för len gamle en hägring at de öfversinnliga ani harmoni och verldsal!tet, ee till ena ålderdom lomens fröjLvarje menskivgsfull blicka f en: ka till någon nga del t , har jag derför att acka min ständiga omgifning af friska blomor, icke blott de botaniska systemernas