läge, men jag är i alla fall viss på att det ligger under en breddgrad, som gör ullstrumporna alldeles öfverflödiga för de ?arma hedningabarnen?. Motstycken till sådan slags välgörenhet saknas dock, som Len vet, ingalunda i vårt kära fädernesand. Den religiösa sekt, som synnerligast väckt mitt intresse och uppmärksamhet är grundtvigianernas. Jag känner den ännu för obetydligt för att derom kunna uttala nägot omdöme, men jag inser emellertid huru fullkomligt orätt man har, då man i Sverge törblandar dess anhängare med pietisterna. Hos grundtvigianerna finner man just motsatsen af pietisternas jemmerliga verldsåskådning. De förra ega en spänstighet, en lefnadsfriskhet, en lust attarbeta och verka, som man mången gång förgäfves söker hos de mest ortodoxa lutheraner. Mycket intresserar mig också den nyligen upprättade folkskolan i Hamar. Ehuru redan en notis om densamma varit intagen i Aftonbladet torde dock en närmare redogörelse derför icke vara utan intresse. (Forts.)