STOCKHOLM den 17 Dee. Bref från Norge. (Till Aftonbladet.) Kristiania. den 10 Dec. 1864, I fall det roar er, men ock i anna fall, -Isänder jag ånyo ett litet bref från Pbrödralandet, der jag, i förbigående sagdt, oändligt väl trilves, för att lyckliggöra allmänheten med mina enskilda meningar och åsigter, angående detta samma land. Jag har änuu knappast sett mera deraf än hufvudstaden, så att öfverallt der jag i det fölljande talar om Norge, menar jag det, sådant det i Kristiania uppenbarar sig eller Jsådant det genom samtal med här bosatta, från andra trakter af landet inflyttade. personer för min uppfattning framsiär. Härat töljer, att hvad jag berättar beror på denna uppfattning, hvilken dock, som jag hoppas, i allt hutvyasakligt skall vara riktig, då jag haft tillgång tll säkra upplysningar. ? Hvad nu Seltva Kristiania beträttar, så finnes för dess yttre fysionomi intet mera betecknande uttryck än ordet treflig.. En verklig, icke skenbar, trefnad bor på de ljusa, rymliga och med få undantag utmärkt väl stenlagda gatorna, i de, icke höga, men i allmäuhet vackra och väl underhållna husen, och ännu mer i de höga, luftiga och oftast soliga våningarne, der den yttersta ordning, beqvämlighet och renlighet öfverallt herrskar, under det den egentliga lyxen synes sträcka sig till ganska få, två eller tre af de rikaste kökmännens , hus. Dessa sednare äro ofta äfven till det yttre ganska prydligt utstyrda, om också ej alltid mönster at någon fulländad arkitektur. Deremot äro de flesta hus väl underhållna och man ser sällan något förfallet ?ruckel? vanpryda stadens större gator. Icke så få torg och öppna platser finnas, men de äro alla af obetydlig storlek och utmärka sig förnämligast genom sin brist på all försköning, med undantag af de fontäner som på nägra ställen, omgifna af planteringar, taga sig mycket väl ut. Detta är synnerligast fallet med Wedelsplatsen, hvars präktiga sprigbrunn med sin ovanligt stora bussin om sommaren bör gifva ett oändligt behag och svalka åt den ännu obetydliga planteringen omkring densamma. Dessa fontäner stängas om vintern, eller innan frosten kommer, och hafva hittills befunnits ganska väl motsvara sitt ändamäl. Bland offentliga byggnader är utan tvifvel hittilldags universitetet den vackraste, ehuru man säger att den af män af facket blifvit mycket klandrad. För olärdt folk, som undertecknad är detta lärosäte i alla fall en både ståtlig och vacker byggnad. Den har emellertid en farlig rival i den nya Storihingsbyggnaden, som redan, ehuru den ej ännu är fullt färdig, erkännes vara en af de vackraste byggnader ej blott här, men kanske i hela Norden. Det är också sannt att det ligger någonting på en gång stort och dristigt, fint och behagligt i i dess utseende: den förefaller mig som en snillrik tanke, uttryckt i klara, vackra ord. Det kungliga slottet är en byggnad, som man bemödat sig att göra till det yttre så tarflig som möjligt, till det inre så obeqväm som kunnat åstadkommas. Der finnas salar med stora, tunga pelare midt på golfvet och ett enda fönster i en vrå af rummet, eller med blott ett par fönster på ena väggen, hvilka knappast nödtorfteligen upplysa halfva rummet, såsom i den s. k. stora matsalen. Det vackraste af hela inredningen är vestibulen och trappan, som verkligen är präktig, men som också upptager en bäst belägna delen af slottet, der man eljest skulle väntat att finna en praktvåning. Kyrkorna äro hvarken många eller sär-: deles vackra: en till och med särdeles ful, nemligen Trefoldighedskirken, ett af nygotikens mästerstycken, som med sina röda, oprydda tegelmurar ser ut som om byggnadsfonden tagit slut innan man hunnit ditsätta alla de prydnader, som varit ämnade och som tillhöra den götiska stilen, hvilken utan desamma är ett nonsens. Icke långt från denna ligger S:t Olafs kapell, den katolska kyrkan, också af rödt tegel, också mycket tarflig, uppbjudande alla sina krafter attse götisk och vördnadsbjudande ut. Dertill bidrager just icke att byggmästaren, som ej lått rum med någon trappa i tornet (hvad i himlens namn har då fått rum der?) nöd! gats bygga ett litet trapptorn vid sidan af det stora, eller klocktornet, hvarigenom det bela får ett oafslutadt och i ordets fulla betydelse ofärdigt? utseende. Stadens äldsta kyrka, Vor Frelsers Kirke, är deremot en sammal, hederlig kyrka, der ögat icke stö les af några försök att tillämpa alltför storartade grennläter, der man känner sig hemD mastadd, och der man framförallt fär höra len gamle, vördnadsvärde Wexels tala kärekens och fridens ord. Men alla stadensi syrkor, de må nu vara vackra eller fula, iro emellertid flitigt besökta. Den religiösa andan urartar dock äfven här i sekter och Vv enämningen pietister förekommer här lika h ofta och nästan med samma bemärkelse som d uttrycket ?läsare? hos oss. Ganska myc-s en uppmärksamhet väcktes af en diskus-r ion vid ett pietistmöte eller missionsmöte, jd ler man fattade det beslut att ej assurerarT tt afgående missionsskepp, emedan ett far-d yg stadt i så heligt ärende, som att föra !k viblar och ullstrumpor till Zulu-barnen, nödst ändigt skulle stå under vär Herres speci-u lla beskydd, och följaktligen ej behöfvalu nenniskors. Med en sådan logik är det!lo lott förunderligt att man ej sköt skeppet e: t i hafvet, utan bide besättning och befäl oc ch öfverlemnade åt vår Herres speciella a adning att föra det direkte till Zul!u-landet. !ai