FNS NAR aNNR Rn ArRrRn rann tenn på tillväxt; slutligen upptog han ur fickan en liten sköldpudds-kam samt började putsa håret och de små nyanlagda pohsongerna. Det ringde på tamburdörren; vår unge baron hastade sjelf att öppna. Två andra hvitmössor imträdde. År du ensam?? Alldeles ensam,? ?Ån din bror?? ?Han är bortrest och återkommer först i morgon.? ?Skönt, sa Gustafva om kyssen, när hon ingen lick. Här har du vår skörd för i lag. Icke mindre än fem och fyrtio? — len talande kastade en packe bref på divans bordet. Och här är kollekten för i går — tjugovå, summa sextiosju.? Baron Julius gapskrattade; hans confratres nstämde i kör. ?Det var en ljus id att låta veta, det på örmögenhet fästes intet afseende.? ?Derigenom har insamlingen vunnit beydligt i qvantitet, om ock inte just i gvaHet? SOckså finnes ingen som har andra kapialer än ätt födellacktit yträ samt ätt gåt )k äddellt gjertta — se sjelf ! Studenten. ippnade några af biljetterna. ?Gudomligt väl stafvade bref! De äro amt och synnerligen värda en plats i en ekoraliesamling.? Hvem kom upp med det här narrverel.2 Julius, naturligtvis.? . ?Ha. ha, ha!... Det är så likt dig, din rabat.? Man har inte roligare än man 3ör sig.? oris, följer.)