än nu; genom trägna och noggranna undersökningar har man funnit eller tyckt sig finna, att hvad man i äldre tider ansåg för en art, t. ex. Hundviolen, eller blott några få, såsom Hökblomsterna, i sjelfva verket på olika lokaler eller i olika trakter förete en större mängd af former, urskiljbara genom karakterer, som visa sig mer eller mindre konstanta, mer eller mindre uttryckbara i ord, och dessa former har man sålunda uppfört som sjelfständiga arter. Af slägtet Hieracium t. ex. (Hökblomster) upptog Hartman 1820 blott 8 arter; nu har detta, efter prof. Fries omsorgsfulla och omfattande undersökningar, vuxit till ej mindre än 48 hos oss. Men klart är, att när det är fråga om att med en beskrifning eller diagnos begränsa eller bestämma blott några få från hvarandra lätt skiljbara arter, detta är ofantligt mycket lättare, än när det gäller att utfinna karakterer så säkra, så påtagliga, att de äro fullt tillräckliga att leda till igenkännandet af former, hvilka med hvarandra ega ej ringa likhet. Häraf är tydligt, att ett arbete, som på en gång uppfyller nybörjarens fordringar — att vara för honom lätt användbart vid redandet af den stora mångfalden i växternas rike — och vetenskapens kraf, att med sann noggrannhet angitva resultaterna af de nyaste och tillförlitligaste upptäckterna, har en stor uppgilt att lösa. Åsigterna om arternas begränsning kunna vara olika allt efter graden af den erfarenhet, hvarmed den bedömes; men i ett öfverensstämma alla, nemligen att en Flora måste, för att vara gagoande och tidsenlig, det ena göra och det andra icke låta, d. v. s. vara ett fullständigt referat af vär nuvarande kännedom, utan att, sävidt möjligt är, bortse från den klarhet, hvarigenom denna kännedom blir möjlig att sjelt förvärfva. Lektor Hartman omnämner i förordet till sitt arbete, huru han alltmera insett svårigheterna att utgifva en Flora för den oerfarne nybörjaren, och på samma gång fullt au niveau med vetenskapens nuvarande ståndpunkt. I likhet med den ärade författaren wo ock vi, att om allestädes vid våra läroverk särskilda provinsfloror utgålvos för att, under lärarens lednp ng, begagnas vid den första undervisningen (och det är bekant, att vi redan hafva sådana floror öfver många af våra provinser, t. ex. de sednast utgilna öfver Wermland af Larsson, öfver Kalmar län och Öland af Sjöstrand, öfver Blekinge tf Gosselman, öfven Westergötland af Wallin, öfver Östergötland af Kindberg, öfver Nerike af Hamnström, öfver Småland af Scheutz 0. 8. v.), så skulle på detta sätt nybörjarens behor tillgodoses och den generella floran kunna vara ett arbete företrädesvis afsedt för studiets högre stadium, vid universiteterna 0. 8. Vv. Platsen är ej här att ingå på en närmare diskussion om de punkter, hvari möjligen olika uppfattningar af ätskilliga detaljer kunna förefinnas hos olika personer. Förevarande upplaga sluter sig i allt det väsentliga lörtjenstfullt till alla -de föregående. Der återtionas samma fullständighet, ordning ochnoggrannhet i uppgifterna, vittnande om en flit och omhugsamhet, som ojort Hartmans Flora till ett arbete af hög: tortjenst. I formen har utgifvaren företagit många förändringar, ledande till allt större brukbarhet, såsom att med kursiv stil i diagnoserna utmärka just de karakterer, hvarigenom arterna lättast skiljas från hvarndra, genom rubriker öfver sidorna, som lätta igenlinnandet, genom ett ymnigare användande af habituella beskrifningar efter liagnoserna, samt genom att låta arbetet säljus i tvenne delur, den förra omfattande phaneroganerna, den seduare mossorna, för hvilken åtgärd alla böra vara tacksamma, enär det annars dyra arbetet härigenom blir peqvämare att af lärjungarne anskaffas. På samma gäng vi för lektor Hartman uttrycka alla botaniken tillgifnes erkänsla ör detta arbete, hvarigenom han ånyo gjort sig så väl förtjent om vetenskapen och våra äroverk, tillönska vi honom helsa och kraft ut allt framgent egna sin erfarenhet och sitt nit åt på hvarandra raskt följande upp2gor, bvilka vi allt framgent älska att berakta såsom vägmärken för botanikens framsteg i vårt fädernesland. A. Vår tids vigligaste näringsgrenar. ÖfversättRR FO ti 3 vw