lojhet; vi skulle vilja antaga det förra, on icke det sednare hade vida mera sannolik het för sig. Ifall fru Helling ens befattad sig med att reflektera öfver något, som angick dottren, så var det troligen med er känsla af lättnad att denna stora fullvuxne menniska, som gått och läst, som var för lofvad till och med, numera kunde tå gå och komma när hon behagade, utan utt behöfva någon eftersyn. Dessutom, hvad funnos väl numera för frestare eller frestel. ser i en ung flickas väg — annat slag för tjugo, trettio år sedan. Emelies unga vänner stodo redan vid kullbåten, afbidande hennes ankomst. Under skratt och skämt begåfvo sig detrenne flickorna på väg till staden. Baron Ekenstubbes våning, belägen vid Stora Trädgårdsgatan, erbjöd, såsom vi förut nämnt, fri och obegränsad utsigt öfver Carl den trettondes torg, den utsatta mötesplatsen. I det friherrliga parets sängkammare, äfvensom i de unga baronernas rum syntes ett par fönster öppnade, förmodligen för att insläppa frisk luft. Båda dessa fönster voro innanför, ävda uppifrån -och ned, betäckta med jalusier af broderad tyll, hvarigenom de i rummen innevarande kunde beqvämligen observera allt som tilldrog sig utanför, I kväl utan att sjelfva blifva sedda. I uogherrarnes rum vandrade den vackra studenten af och an. Litet emellanåt kastade han en sjelfbehaglig, leende blick i den stora spegeln, som var placerad midt emellan fönsterna; derifrån gick han fram ill toiletten, hvilken stod i ett hörn af rumnet, synade sina tänder, sin näsa, hvarpå n litev förarglig finne knoppades sowm bäst, så mustuseherna, de der likväl ännu stoda