Jo att han som min man ville ha reda på allt, lägga sig i allt.. Nej! sådant skull man akta sig för. tAkta dig långt hellre att vara alltför sluten och förbehållsam4; genmälde Ida varnande. Tro mig! den enda säkra grund valen för äktenskaplig lycka är ett oinskränkt och ömsesidigt förtroende. SBörjar du nu på att moralisera igen, knotade Emelie med mulen uppsyn. Det är inte så alldeles öfverflödigt, skulle jag tycka.4 Ida smålog. cKan väl vara, men det är ledsamt. Jag tycker inte om föreläsningar, invände den unga flickan lite näbbigt. oo sMin snälla goda Emelie, gör mig till viljes bara denna gång. Ida släppte stickprrampan och kastade armen om sin kusins als. Kära min lilla kusin, se då inte så fasligt högtidlig ut. Jag vill inte höra ett ord mera härom, afbröt Emelie, med en liten sjelfsvåldig knyck på hufvudet, hvarefter hon började att med lätsadt intresse fördjupa sig i läsningen af sin roman; fullt besluten att göra sig döf för alla Idas föreställningar. Då pendylen i förmaket :log balf fem, kastade Emelie bort boken, samt utbrast: Ah, ändtligen . 4 Efter att hafva gjort en ovanligt knapphändig toilett, tog hon ett ännu knapphändigare afsked af tanten, kusinen — och mam ma natvrligtvis . Mamma reste sig knappt ur soffan, än mindre gjorde hon någon fråga hvart dottren ämnväde taga vägen. Fru Helling brukade aldrig lägga minsta bana på sin dotters ädla frihet, Vi veta ej om dessa för en mor ganska liberala åsigter härrörde af förtroende till den unga flickan, eller rent ut af