— Under sir Robert Peels minister blej under året 1844 af Gladstone säsom presi :ent i handelskammaren törelagdt parla mentet en lag, som antogs, och hvarigenom regeringen blef bemyndigad att på vissa vilkor efter 21 års förlopp uppköpa alla de från den tiden byggda jernbanorna i England. Väl underrättade personer i City tro sig veta att regeringen nu är sysselsat. med utarbetandet af ett stort lagutkast, som i öfverenasstämmelse med nämnde bemyndigande tvifvelsutan kommer att medföra stora förändringar i det engelska jernvägssystemet. Vid 1865 års utgång äro nemligen de stipulerade 21 åren utlupna, och man antager att de bansträckningar, på hvilka par lamentsakten kan användas ntgöra cirka 85 4 af samtliga engelska jernvägarne. Times, som meddelar dessa underrättelser, antyder! att de sannolikt skola hafva stort inflytande på de engelska jernvägspapperen. — Uti 11:te häftet af den utaf justitie rådet Naumann utgifna Tidskrift för Lag stiftning, Lagskipning och Förvaltning förekommer under rubrik Fidcikommiss mea mycket ovanliga bestämmelser; ansökan om egendomens försäljning? refereradt ett hos högsta domstolen afgjordt mål af egendomlig beskaffenhet. Der omtalas nemligen hurusom generallöjtnanten, landshöfdingen orefve Axel Löwen genom gåfvobref den 24 Dec. 1790 till mosaiske trosbekännaren, handlanden Jakob Marcus skänkte 2000 rdr specie, med föreskrifter att M-rcus derföi skulle tillhandla sig den i Norrköping va rande så kallade Westerbergska gården, utgörande tomten n:r 2 och 3 istrandqvarteret, qvadraten Elden: att en tufla af koppar med derå inristade åtskilliga bibelspråk (åsyftande att visa det Kristus var den utlofvade Messias) skulle uti förnämsta rummet hänga oböljd; att huset aldrig finge bebos af eller bortbytas till andra än judar; Mt gården eller egendomen aldrig finge försäljas, förbytas eller förpantas, utan skulle everldeligen tillhöra Jakob Marcus och hans pröstarfvingar eller, i brist deraf, närmaste tinge eller trosförvandt samt att, derest dessa föreskrifter ej uppfylldes, eller någoa jörpantning eller försäljning af egendomen söktes, den eller de, som dermed beträddes, förklarades oberättigade till den vilkorliga våtvan, hvilken i sädant fall borde tillfalla Norrköpings stads fattiga af kristna folket, och till deras nytta användas, derötver mavistraten anmodades hafva inseende. — Sålana äro contenta af det egendomliga fideixommissbrefvet. Jakob Marcus inköpte också berörda fastighet den 5 Jan. 1791. — Ludvig Marcus, å egna och slägtingars väg nar, ingick 1861 till K. M:t med ansökan om sgendomens försäljning, enär arfvingar efter Jakob Marcus befunno sig i så knappa omständigheter, att de ej förmådde afhjelpa le skador och brisfälligheter, hvarmed gendomen vore behäftad. Efter vederböandes hörande föredrogs ärendet i högsta lomstolen den 30 Maj 1862. 53 ledamöter unno ej skäl att lemna bifall till försäljningen, hvaremot 2 ledamöter, ehuru unde olika vilkor, tillstyrkte bifall till ansökninsen. Vid ärendets föredragning i statsrålet, för inhemtande af konungens 2 röster, nföll H. M:t att det af högsta domstolens luralitet fattade beslut finge under K. M:ts ekret expedieras, —