Aftonbladet – 16 december 1864, sida 3

men på Laalands ra kust. Bornholms Amts Tid. uppmanar de Slesvigare som se sig nödsakade utt lemna sint Ifordna hem att slå sig ned på Bornholm l emedan man ingenstädes i hela Danmark IHlefver för billigare pris än der. sd — ) Fedrelandet meddelar ett bref från Ha: I derslev af den 9 Dec. så lydande: Slesvigarnes besök i Kolding var ett nytt och v kraftigt bevis på att de icke blott äro danske I ialande utan ock dansksinnade, ett bevis att d snyss afslutade freden, långt ifrån att tillfredsställa befolkningens önskningar, snarare mås betraktas såsom ett slags längre celler kortare vapenstillestånd, som under ett fredligt yttre döl er ett missnöjdt och jäsande inre. Konungens förväntade ankomst till Kolding var liksom en uppbrottssignal för alla nordslesvigare, som pa något sätt kunde lemna hemme:; hvar och en ville åstad, en hvar ville bidraga att visa verlden, att. den skilsmessa, som öivermäktiga fienters våld åstadkommit, blott är en yttre s messa, hvilken ögonblickligen skulle uppt om befolkningen sjelf finge råda, Denna var så allmän att intet aftal behöfdes; tank att draga till Kolding uppstod samtidigt på många ställen, och tyskarne synas till och med ha anat hvad som skulle ske; ty medan bönder och borgare här talade ifrigt derom, hade de tyska tidningarne brådt med att duka upp en hop histo rier om skandinavernas ränker och om uppmaningar, som skulle ha utgått från Köpenhamn, Men inga uppmaningar utifrån skulle varit i stånd att under nuvarande förhållanden bringa befolkningen på benen i sådan massa, som nu I I skedde. För att bedöma betydelsen af den företagna demonstrationen är det icke nog att veta, att . I konungens närvaro i Kolding hade samlat bort 15000 ar Slesvigs danska innebyggare, dels fri I det egentliga Nordslesvig, dels från Mellans tl vig, der Flensborg var starkt representeradt. dels till och med från de sydligaste trakterna, så att man till och med såg personer från staden j Slesvig; det är icke heller nog att läsa slesvi Igarnes helsning till konungen, ty denna måste. såsom sakerna nu stå, vara affattad i de försigtigaste uttryck, så att den långt ifrån kunde bLhfva ett egentligt uttryck för befolkningens önskningar; man måste äfven känna hvad som I föregick resan. Auktoriteterna här på stället känna naturl vis befolkningen i staden och trakten tillräcl för att veta i hvad riktning dess önsknin de visste alltså, att utvandringen till I skulle bli stor, och måste således se till den stoppad, såvidt i deras förmåga stod. I måndags började de arbetet och man såg borgmäst ren, åtföljd af en gensdarm och en rådman. uppträda i Harmonien, der de menade att möten höllos för att träffa aftal, de genomströfvade också lokalen, till och med de delar, som ännu begagnas till österrikiskt lasarett, men fonnoingen församling. Förargade I er begåfvo de sig åter bort och lemnade bevakningen af det misstänkta stället åt ett par gensdarmer. som från denna stund patrullerade der till sent på altonen. Derpå uppkallades enskildt alla vagnsoch hästegare till poliskammaren, der de fingo förbud att resa till Kolding under de båda följande dagarne. och då en person tillät sig den anmärkning, att han egde en omnibus, som på onsdagarne plägade afgå til Kolding, och som således måste gå äfven denna onsdag. blef han genast arresterad och qvarhölls i häkte, ehuru strax. derpå en deputation af stadens invånare infann sig för att ställa borgen för hans frig vande. Samtidigt hade häradsfogdarne utsändt cirkulärer till sockenfogdarne, hvilka dessa skulle föra från gård till gård, och hvaruti den af illasinnade? påtänkta demonstrationen förl man gjordes uppmärksam på, att en hän till en främmande suverän var landsförrä som skulle strängt straffas. och fogdarne upp manades att noga anmärka dem som trots förbudet afreste till Kolling. Så voro då förberedelserna vidtagna och man trodde sig hafva omintetgjort alltsammans. Til: någon del hade man ock vunnit målet; ty det finns ju många ängsliga själar, som lätt låta förskräcka sig, och här hade dessutom förbudet kommit så sent, ait de ej fingo tid att sansa sig. Men många funnos också, som ville åstad om det utfärdades aldrig så många förbud, man kunde ju inte förbjuda dem att resa till Kolding, tyckte de, och de reste, till stor del om natten eller på tisdagen, för att kunna vara öfver gränsen innan onsdag Tisdagen förgick till större delen under tvifvel och spänd väntan; man insåg väl att auktoriteternas förbud mot resan var oberättigadt; men i denna tid gäller makten, icke rätten! Då öfverrasl des man plötsligen af ett telegram, som i sk ningen anlände till civilkommissarierna, att ögon. blicklig.n upphäfva förbudet mot resan; borgmästaren måste åter i verksamhet, polisbetjenter sändes till alla vagnsegare för att återkalla förbudet, och häradsfogdarne måste afsända ridande gensdarmer med nya cirkulärer. K Huru skall man nu förstå detta beteende? Ar det detsamma, som vi förr haft exempel på, att man officielt ger den fullkomligaste frihet, medan man underhand gör sitt yttersta i motsatt riktning? Man kunde nästan tro så; ty upphäf-! vandet af förbudet kom så sent, att det omöj ligt kunde bli allmänt bekant och icke heller blef kändt i de flesta landtsocknar, dit budska, pet hann först på natten, då man tidigt nästa morgon skulle på väg, om man ville hinna till Kolding i rättan tid. Och likväl kan det knappast förklaras så; ty förbudet utgick från sjelfva myndigheterna, hvilka nu, då det återkallades, utskrattades at befolkningen, och svårligen kan det vara civilkommissariernas afsigt att ställa sina embetsmän i en löjlig dager. Snarare måste man då antaga, att lukalmyndigheterna sjelfva kommit på tanken att förbjuda resan, under inflytande af det alltid verksamma upprorspartiet. Men huru än härmed förhåller sig, så är resultatet mycket glädjande; ty folkets sinnesstämning har blifvit märkligt bättre; och då dertill kommer den påtänkta demonstrationens lyckliga utgång, så kan man säga att Koldingsresän skail få ett varaktigt och gagneligt inflytande på hela den danska delen af Slesvigs befolkning. Vandringen norrut började, som sagdt, redan på tisdagen och hela natten igenom var här ett oupphörligt buller af söderifrån kommande vagnar; onsd gsmorgonen. var chausån betäckt af åkande, ridande och gående, som alla skyndade norrut. Vid Hökelberg helsade man jublande den första Dannebrogen, som svajade från ett hus tätt vid gränsen, och från detta ögonblick syntes Dannebrogsfanor från gårdar och hus långs hela vägen genom de fordna slesvigska socknarne, hvilka freden gaf en lyckligare lott än de sydhgare trakterna. I Vonsild gjorde man halt för att få veta hvar man skulle taga ini Kolding, ty hoteller och värdshus voro längesedan . öfverfyllda; men innevånarne öppnade med stor ; gästfrihet sina hus för den nya inqvarteringen, som mottögs med en hjertlighet, hvilken näppeligen våra preussiska och österrikiska företrädare sett spår af. Derjemte försågs man i Vonsild med hvar sitt band såsom igenkänningstecken; men den neutrala färgen måste ofta lemna plats för den högröda; här tyckte man sig fritt kunna visa sin färg, här funnos inga gensåarmer som spionerade vå hvarje uttryck af ens hjertans met mem Ke er 5 ning. 1 Kolding var hela staden på benen, och likväl tycktes stadens befolkning försvinna bland : den mängd, som med hvita band i knapphålen rörde sig genom gatorna, Mängden af ni rande slesvigare anslogs till femtusen, och det visst icke for mycket; ty koldingarne hade ri nat mer än tusen vagnar söderifrå ån, och lik hade det dessutom åkts hela natten och en stor , mängd vandrade till fots. KL. 3 på e, m. skulle konungen mottaga slesvigarnes deputation, och vid denna tid samlades derför massan omkring Svenssons hotell, der audiensen skulle gifvas. På konungens uppma! ning inträdde så många i salen, som kunde ! rymmas der, men det var blott en obetydlighet. mot alla dem, som fyllde platsen utanför. Sedan adressen blifvit uppläst af en nordslesvigsk bonde, och H. M:t likaledes uppläst ett skriftligt svar, som han beledsagade med några hjertliga ord, höjdes ett lefve för konungen och Danmark, som framkallade de mest entusiastiska hurrarop från den församlade mängden. Konungen lemnade derefter hotellet och åkte tillbaka till sin bostad, följd af både nordoch sydjutar. Siämningen bland de församlade slesvigarne var utmärkt. Asynen af det flaggbeklädda Kolding, konungens mottagande at adressen och koldingarnes goda mod, trots allt hvad de hade lidit under kriget, bidrog till att man glömde det man måste tillbaka under preussiskt regemente; man lefde så att säga blott i framtiden, i den framtid, hvarom, ingen dansk slesvigare! tviflar, då de trefärgade paltorna åter skola af. lägnas från offentliga byggnader, och Danne-i brogen fritt svaja öfver hvarje dansk mans hus. , Eftermiddagen och aftonen försvunno hastigt under glada gillen både i privat hus och på hotellerna, och tal och sånger ljödo till Danmarks ! Dad AR Ad VER