Aftonbladet – 16 december 1864, sida 2

— Helge tvärt. Kors, för tusan! jag har lömt min portnyckel.., Likagodt!jag kan å kinesa hos dig. ..? Den unge fästmannen lemnade sin huldgudinnas hem i ett rus af lycksalighet, en art dvala; det tycktes honom som om ett rosenrödt flor, ett gyllene skimmer sväfvade öfver de omgifvande föremålen. Rörde sig måhända likartade föreställningar inom den sköna fästmöns inre verld? Hade hans hittills qväfda eld banat sig luft och genomglödgat det kalla stålet, som omslöt hennes hjerta, samt äfven der förmått den dolda gristan attspraka fram? . .. Kenhända t... Ehuru Emelie med förtrytelsens värma försvarat sig mot den beskyllning, som emot henne framställdes af hennes kusin: Satt hon barmades öfver att icke sjelf hafva fått välja sin fästman?, var denna anklagelse icke dess mindre blott alltför välgrundad och Idas skarpsynthet hade ganska riktigt träffat hufvudet på spiken. Emelie var missnöjd med den passivitet, hvartill det predestinerade giftermålet förbundit henne, och det var blott 1 f ing fr n annat än oman -— och för att få ge göra början med det som i hvarje den obetydligaste novell, tecknad efter konstens reglor, om också icke efier naturens, alltid plägar utgöra upplösningen — medgif att sådant är bra förtretligt!... Forts. följer.) te om