Aftonbladet – 15 december 1864, sida 2

Löjtnanten har väl många hästar??? ?Bara vagnshästar och ridhästar. Til åkerbruket begagnas oxar; tjugnåtta par dra gare; dessutom när min far tillträdde egen omen lät han lägga ut jordtorp samt in rätta farmer, såsom på Macleanska godsen. Vi hade inte mer än sex par dragare men så hade pappa sina vagnshästar och er löshäst som adjunkten fick begagna i em betsärender. Den hette Putte och var s snäll, så sedig. Jag tordes både rida oci köra den. Löjtnanten må tro att jag grä mina modiga tårar, när den skulle gå på auktionen. Den trösten hade jag då åtmin. stone att stackars Putte kom i goda hände: till gamle bäradsdomaren i Björklinge, vål närmaste granne. Han lofvade mig på he der och ära att aldrig sälja Putte utan at han skulle skjutas, när han blef för gam. mal; inte behöfver han gå i åkern heller, för gubben har släppt ifrån sig gården till sin son, utan han får bara begagnas när gubben och gumman fara till kyrkan eller bort annorstädes, BSonen deras, unge rusthållaren, och hans hustru voro i staden i viras — de sålde smör och ägg åt mamma, och då fick jag helsnittgar ifrån Putte.? Vet mamsell Helling, jag har ett svart sto som heter Fanny; det är också ett mycket snällt och sedigt kreatur, en rigtig fruntimmershäst. Den skulle mamsell Helling bestämdt våga både köra och rida. Ida skrattade: Det får jag allt önska mig, såvida inte löjtnanten tar henne till Stockholm.? Det har jag verkligen tänkt; och i så fall står hon till mamsell Hellings disposiion.? ?Jag tackar så mycket; men här skulle jag visst inte vilja rida.? bwerför det