Aftonbladet – 15 december 1864, sida 2

Sist följde Ida Helling fördjupad i ett lif ligt och som det tycktes ganska intresse radt samtal med löjtnant Helge Cederstam Ja, Stockholm kan väl vara bra, mer landet är ändå bättre?, yttrade den förra. ?Mamesell H lling har säkert inte vari länge Stockholmsbo?? Bara ett halft år.? Det märker man lätt.? ?Jo, jo! löjtnanten tycker väl jag är bre bondaktig, i jemförelse med de eleganta, polerade Stockholmsdamerna?? Nej! så var inte meniogen. Mamsell Helliog har ännu inte hunnit bli en tillgjord, kokett stadsdocka. De äro vederstyggliga i mitt tycke.? Fy, hvad löjtnanten är elak!? Ida smålog. — ?Det skulle inte vara mer än lagom om löjtnanten råkade bli betagen just i en sådan der tillgjord, kokett stadsdam.? Gud bevare mitt förstånd! utropade Helge, med komisk fasa. Tycker mamsell Helling om att fara på sjön?? återtog han efter en paus. Ack ja! bröderna ha en liten båt, så vi ro ut ibland om aftnarne; men inte är det som på landet, der man får vara fullkomligt ogenerad. Hemma i prestgården var det en liten insjö, strax i närheten; der voro så många små vackra holmar, dit vi gjorde våra utflygter tillsammans med grannarne. Min egendom ligger också vid sjö, vid en vik af stora segelleden.4 Ack hvad der måtte vara vackert !? ?Vackert, men ensligt. Gården är öfverallt omgifven af skogar och berg; utom på den sidan som vetter åt hafvet. Det enda som saknas är grannar; inga sådana finnas å två mils afstånd, och det är tre och en alf mil till närmaste stad.