Aftonbladet – 14 december 1864, sida 2

Gammalt pytt. En revolution i bondeståndet 1809. Statshvälfningen den 13 Mars 1809 hade Iyckligen blitvit utförd. Dagen derefter utiärdades kallelse till ständerna att den första dagen i Maj månadi hufvudstaden samnanträda. Under tiden erhöll regeringen bekymmersamma underrättelser från landsorterna om ullmogens sympatier för den detroniserade konungafamiljen. Allmogen; sedan gammalt konungskt sinnad, obekant med Gustaf Adolfs stora politiska misstag, vördade bans stora personhga rättrådighet. Regeringen hade sig bekant; att en rik boude på Svartsjölandet, Erik Andersson i Grindby, hade uppzjort en plan att befria den föngne konungen då hun från: Drottningholm skulle öfver den tillfrusna Mälaren föras till Gripsholm; en plan, som-endast genom en tiutlig åtgärd af. Erik Anderssons hustru måste örfvergifvas: Men regeringen, som ansäg försigtigast att ignorera denna plan, såg dock med harm att denne tilltagsna bonde blef vald till riksdagsman för Svartsjö län ). Bondeombudens ?Gustavianska tänkesätt utgjorde ett oroväckande faktum, och nödigt blef alltså att. förse ståndet med en den nya, regimen tillgifven, dertill habil, kraftfull och imponerande sekreterare, som på ståndet kunde utöfva erforderlig pression och i tid qväfva alla oförsigtiga och misshagliga uttalanden. Regeringens val föll på landshöfdingen i Blekinge, kommendören af Nordstjerneorden Anders af Håkanson, som, adlad 1801, visserligen hade den detroinserade konungen att tacka för sin lycka, dock blef den nya regeringen varmt tillgifven från samma ögonblick revolutionen lyckats. Egentligen var af Håkanson, såsom ådelsman; inkompetent till sekreterarebefattnivgen i bondeståndet, men sannolikt ansåg regeringen den icke upphäfda riksdagsordningen susperderad. 1 sitt helsningstal till det ärbara och hedervärda bondeståndet? vid dess första sammanträde å Stockholms rådhus i det vanliga samlingsrummet, uttryckte sekieleraren ?med fördubblad underdånig till fredsställelse? sin glädje öfver den skedda utnämningen, som hun erfarit öfverensstämde med ståndets önskän. Ansläende åndslåfängan, förmälde han sig vara Pfödå af en svensk odalbonde, som under en tid afinära ett halft århundrade, vid tolt dervid hållna riksmöten, varit ledamot af bondeståndet, samt vid nio af dessa med ständets allmänna förtroende innehaft talmansstolen och fört ordet, bade hans (sekreterarens) tillgifvenhet, aktvivg och vänskap för ståndet aldrig kunnat upphöra?. Sjelf hade han 40 är förut varit nyttjad i ståndets kansli?. Han var icke främmande för ständet, icke heller för sin nya befattning, hans uppsåt skulle blifva lika oförfalskadt, som avilkorligt och med hans pligt öfverensstämmande?, 0. 8. v. Fastän talmennen och sekreteraren, omvexlande, med synnerlig frikostighet, rikligen förplägade ståndet dagligen, och derunder med all omsorg bearbetade ståndeta ukesätt, framskymtade snart under förhandlingarne en viss stridslystnad hos de för Gustavianska tänkesätt noterade ledamötlerna, Svartengren, Oxelberg, Erik Andersson i Grindby och Anders Joachimsson rån Östergötland, hvars hemlige rådgifvare var den förslagne, längre fram ryktbare Grewesmöhlen, då lika tillgifven den afsatte konungen, som han sedan blef Carl Johans salarierade beundrare. Riksdagen hade ej fortgått mer än fjor(on dagar, då Anders Joachimsson i ståndets plenum den 15 Maj begärde ordet och införde, att sedan invänarne i den ort eom utsett honom till deras fullmäktige erhållit underiättelse derom, att landsböfding af Hå 9 Längre fram då Carl XIII blifvit tronfest, undgick ej Erik Andersson välförtjent straf, hvarom närmare detaljer framdeles.