Aftonbladet – 14 december 1864, sida 2

marks frihet; efter upproret i Holstein afstod han sin envåldsmakt, och midt under kriget öfverlade han med den folkvalda riks församlingen om Danmurks rikes grundlag. hvilken konungen och samtliga ministrarne underskrelvo den 5 Juni 1849. Hutvudinnehållet af denna grundlag känner hvarje, dansk man. Den gaf åt den folkvalda riksdagen lagstiftande och be nde makt i alla frågor, uten afseende på hvilken afdelning af regeringen de tillhörda. Meningen var, aft denna grundlag äfven skulle omfatta hela Slesvig, och derför fick den namnet SDanmarks rikes grundlag. : Men ehuru upproret besegrades vid Fre-1 derieia, Isted och Fredriksstad, lyckades konungen likväl icke genomdrifva Slesvigs införlivande under 1849 års grundlag. De främmande makterna, isynnerhet Tyskland, fordrade att af danska monarkien, som jemväl omfattade Holstein och Lauenburg, skulle bildas en så kallad helstat, i hvilken somliga angelägenheter skulle vara gemensamma och bestyras enligt en för alla monarkiens delar gällande författning, medan andra skulle vara särskilda för hvarje enskild provins och ordnas i ölverensstämmelse med särskilda grundlagar. Detta bebådades penom den konvgl. kungörelsen af den 28 Januari 185 Genomförandet af denna ordning kostade en hård och långvarig kamp, ty man ville bär i konungariket blott ogerna afstå den vunna friheten, som redan blifvit folket dyr bar. Men slutligen blef den åvägvbragt, efter flera upplösningar af riksdagen och ett ministerskifte. Särskilda författningar hade 1854 bliivit gifna för Slesvig och Holstein, och regeringen utfärdade den 26 Juli 1854 en författning, som skulle gälla för monarkiens gemensamma angelägenheter, men hvars giltighet rönte stark motsägelse. Riksdagen beslöt i Aucusti och September följande år för tredje gången en ändring al 5:te-Juni-grundlagen, hvarigenom denna inskränktes att gälla för konungarikets särskilda angelägenheter (d. v. s. sådana som sortera under inrikes-, kyrkooch undervisningssamt justitieministeren), och afstod sin myndighet i gemensamma frågor (d. v. s. de som tillhöra utrikes-. finans-, kr och marindepartementen) till en annan församling, riksrådet, hvars sammansättning och rättigheter bestämdes i dengemensamma författningen af den 2 Oktober 1855. Denna författning omfattade alltså hela monarkien, och i riksrådet sutto medlemmar bäde för konungariket, Slesvig, Holstein och Lauenburg. Det var ingen folkelig församling, och egde heller ingen synnerlig myndighet, emedan tyska förbundet, som Holstein och Lauenburg tillhörde, hegärt det så. Men ehuru hela denna invecklade tillställning sket enligt Tysklands önskan, begagnade detta dock första lägliga tillfälle att lägga nya hinder i vägen, och sedan en del slesvigholsteinska medlemmar af riksrådet protesterat mot författningen, fordrade förbundet att den åter skulle upphäfvas för Holstein och Lauenburg. Detia skedde genom patentet af 6 November 1858, och förhållandet hade nu blifvit så, att konungariket och Slesvig hade en gemensam författning och församling för gemensamma angelägenheter och dessutom hvar sin författnivg och försemling för särskilda frågor, medan Holstein och Lauenburg blot hade hvar sib särskilda författning. Vid sidan al konungarikets riksdag och Slesvigs ständerförsamling bestod nemligen dansk-slesvigsku riksrådet för dem båda i förening; men Holstein hade blott sin ständerförsamling och Lauenburg blott sitt ridderoch landskap, som det hette. På detta gick det nu i flera år, un-. der oupphörliga underhandlingar med Tysk-. land om att få saken slutligen ordnad. Det. var elt mycket besvärligt maskineri att ar-, beta med för en så liten stat, som Danmark , redan då var, och statsstyrelsen led mycket , derutaf. Omsider beslöt man derför att göra , slut derpå. Helstaten hade visat sig vara ! ; s en omöjlighet, emedaa Tyskland ständigt med tillhjelp af Holstein ville blanda sig il, de danska landsdelarnes förhållanden, och . man ville derför afgöra denna långa strid , genom att utsöndra Ilolstein från den författ, ningsenliga gemensamheten med konunga-l. riket och Slesvig. Detta skedde för Hol-l, stems räkning genom patentet af den 30 Mars l, 1863, och någon tid derefter förelade rege ; ringen för det sammansatta riksrådet ett, förslag till en frisinnad förändring af den, gemensamma författvingen at 1855, hvari-, genom denna bragtes till större likhet med; grundlagen af 1849. Blott i Landsthingets, sammansältnivg och i bestämmelserna om tinanslagen var en väsentlig skilnad. I Riksrådet hade just beslutat denna vig-s tiga förändring al den gemensamma författI, ningen för konungariket och Slesvig, dål, konung Fredrik den sjunde dog. Det vurj blott två dagar emellan dessa båda vigtigal, händelser. Konung Kristian den mondel. stadfästade den nya gemensamma grundlagen den 18 November 1863, och den bief säledes , gällande för alla konungarikets och Slesvigs . vemensamma angelägenheter, medan de sär14 E a skilda författningarne för dessa båda landsdel.r med riksdag och ständer fortforo att pga bestånd. ; Freden i Wien med Preussen och Öster-!, rike har nu tyvärr skilt Slesvig från ko-s nungariket, och det är icke längre frågel, bm någon gemensamhet dem emellan. Ko-1k mungariket Danmark är det enda, som blitI 4 vit qvar under konungens spira. Den åsigt har gjort sig gällande, att då all gemen-, samhet sålunda upphört, måste också förIa altningen af den 18 Nov. 1863 älvensom riksrådet försvinna, så att hela den författ-, vingsenliga myndigheten i alla frågor skulle itervända till danska riksdegen, och denna sigt grundar sig specielt på en förutsätt-), ring eller ett förbehåll, som riksdagen gjorde I) 1855 vid inskränkningen af5:te-Juni grund-q agen, att den blott skulle gälla konunga-, ikets särskilda angelägevheter. Men denno a nening har icke gillats af regeringen och lertalet af det nu samlade riksrådets med-l, emmarG Förbållandet är alltså, att vi för ögon-1. Nlicket här i konungariket hafva två grund-J agar och två lagstiftunde församlingar, nemigen 1) för de saker som hittills varit ge-,,