Aftonbladet – 13 december 1864, sida 3

med foten i marken, — ?Men såjskratta cå åt mig, gäckas med mig?, fortfor han och stirrade på sin vän; hon beler mig, och så gör du med naturligtvis, fast du eger allt för mycket välde öfver dig ejelf att ge luft åt din munterhet i min närvaro. ?Edvard, sausa dig!... Helge reste sig upp med en ytterst missnöjd min. ?Du hår rätt! detta är svaghet. Vare det låvgt ifrån. mig att göra spe af dig, då jag ser hur du lider, men tro mina ord.? Han Jade sin arm öfver sin väns skuldra. — Tro mig, ingen qvinna förtjenar att en man med hjerta på rätta stället låter för hennes skull så öfvermanna sig af sina känslor, att... att han bär sig lika käringaktigt åt kom du nyss gjorde, för att tala på ren svevska. Fy tusan! Är jog er man?4 sade du. Nej! jag kan med godt samvete frilaga dig från all beskyllning för manlighet, om du redan under förlofningstiden-låter så kallhamra dig af den der lilla mamsell nippertippa, som måtte vara just en af rätta sorten, då hon är så full med de dödas ben och all styggelse, atthon inte ens skrattar annat än i din frånvaro, och kanske till på köpet visar dig sura miner. Är hon värd en sådan präktig pojke som du? Nej, det är hon visst inte, och ingen af hela det der kattsällskapet för öfrigt. Tag mig den och den om det borde några andra än snobbar gifta sig. Krutgubbar, som inte duga till annat, de kunde just passa att svära trooch huldhetsed ål de fier små ilskna hustyrannerna,.. Låt sådana rulla, sig i stoftet för dem, nöta ut sing byxor på knäna, och slicka dammet af den huldas toffel, som katolikerna göra med gubben påfvens — men, den skall då åtminstone låtsa vara karl för sin nattmössa... Nej, för sådant är du alldeles för god. Min