Aftonbladet – 12 december 1864, sida 3

jungfru göra för en vän i uniform? På långt större prof kan hennes ömhet sättas än till och med att vandra en het Julidag, kl. 11 f. m., från Hornsgatan till Djurgårdsslätten, utan annan rast under vägen, än den uppskakande färden i en af Ladugårdslands omnibusar, Ja — korgen?, i figurlig mening tagen, vore väl en sjufallt tyngre börda än den allra största sådan af Medviabrikaterna, vore denna än fylld till brädlen med alla möjliga gudsgåtvor. Kärlecen — posito att den existerar, icke såsom en abstraktion, utan såsom en realitet, ett faktum — kärleken smälter lika litet borti reltio graders värme, som den stelnar till is vid trettio graders köld; den kan försaka lt — till och med att gunga på böljorna blå?, den hoppas allt — äfven trohet hos en lifgardist, den lider allt — äfven att soltorkas och dricka damm. Ack! hvem fä ster sig väl vid sådana småsaker, då man eger i perspektiv hoppet att få se eolen återspeglas från försilfrade knappar, eller får dricka Jifvets nektar ur ett älskande Öga?... Tror ni inte, mina känelofulla unga damer, att ett hjerta kan klappa lika varmt under en kattunskofta som under en sidenrock, för en lifgardist, eom för en kavalleri. löjtnant? Kanhända! .: Tänk om någonting sådant verkligen skulle vara möjligt?... De nyheter jungfru Annett medförde för: inledde en icke ringa tillökning ildas husmoderliga bestyr. Fruarne önskade dricka saffe ute i det gröna; de, tillika med ungrerrarne, Emelies fästman inberäknad, skulle xomma ut tidigt på eftermiddagen. Forts. följer.)