Aftonbladet – 12 december 1864, sida 2

larne samt sköt temligen omildt undan e af getterna, som närmat sig i förhoppnin på en efterlängtad brödbit. Men den skäggiga fyrtotade damen för slod icke sådant raljeri; hon kände sig p dubbelt sätt knuffad, och hämnades derför helt oförtänkt genom en väl arbragt stöta de trubbiga hornen, som kom den ung flickan att förlora jemnvigten och skulle ka stat henne till marken, om icke hennes ku sin skyndat till hennes bistånd. Min lilla Emelie!? yttrade Ida efter e! aus, med mildt allvar i rösten. Tänk pi hvad din fästman sade häromdagen: mar har aldrig tråkigt, om man inte är tråkig sjelf.? Ja, var det inte ofantligt artigt sagdt Om jag hade tråkigt, så var det hans skyl dighet att söka roa mig. Medgif att er fästman visar sig från en särdeles älskvärq sida, när han uppträder såsom moralpredi kant; och detta under förlofningstiden — hurudan skall han då bli som äkta man Men vänta bara, min gunstig berre — jag skall allt vänja honom af med dylika ova nor... Börja först med dina egna ovanor, lilla kusin! Han hade fullkomligt rätt i hvad han sade. Dessutom är han som fästman oanska tålmodig och öfverseeude med dina allt annat än älskvärda nycker och egenheter.? Ack, hvad du och alla menniskor äro ledsamma! Om ni ville vara så goda och åta mig vara i fred. Rår jag väl för, att ag är af naturen tungsint? Edra ganska välmenta, men högst tråkiga föreläsningar söra mig värre och inte bättre. Min lilla onådiga kusin! Du rår för ditt nissmod till någon del, just emedan du icke ir sådan af naturen. Hör mig — jag är